av George A. Romero och Susanna Sparrow
Jag botaniserade i Science Fiction-bokhandeln i Göteborg när mina ögon av naturliga skäl fastnade på denna bokrygg i hyllan. Det var som att återse en gammal bekant. Men i helt fel miljö. För det här var en polare jag endast kände som film. Nu var hon plötsligt re-mejkad till bok. Jag hostade upp hundrafemti pix nånting för att få ta hem henne och det kändes lite smutsigt, jag menar det här med pengar för att få umgås med en gammal vän.
Jag kanske ska förtälja bakgrunden till vår vänskap. På åttiotalet sågs vi för första gången. Hon var då film. Minns ej exakt när eller var vi stötte på varandra. Många år senare, på nittiotalet, kom jag över henne som en gammal hemmakopierad VHS. På den här tiden hade jag en rätt ansenlig samling videos hemma i hyllan med i första hand zombierullar. Romeros Dawn of the Dead var ju såklart ihop med NOTLD och Day of the Dead kronjuvelerna i samlingen. Under många år tog jag för vana att de kvällar jag inte läste innan sänggåendet somna till en zombierulle, ofta med henne. Jag måste ha sett Dawn femtio eller kanske åttio gånger, i allafall första halvtimmen. Zombiesarna blev liksom mina kompisar och jag sov alltid gott. Drömde ofta om dem.
Bakgrunden till att min kompis Dawn of the Dead uppträdde i nya kläder som bok var för mig okänd. Riktigt så nördig som jag trodde var jag visst inte, då jag inte kände till att Dawn som bok faktiskt första gången utkom redan strax efter filmen -78. Det här var en nyutkommen re-print på föranledning av den zombie-boom som sedan flera år skapat marknad.
Så, vad snackar vi om här då? Är det Romeros egna manus till rullen? Nej, det är författaren Susanna Sparrow som skrivit texten, och det närmast ordagrant utifrån filmen, scen för scen, dialog för dialog. Om såna böcker inte är pulp, ja då vet jag inte vad pulp är. Det konstnärliga värdet på texten är väl därför vad litteraturvetare och andra tjöt-ballar skulle kalla tvivelaktigt. Nu bryr jag mig inte särskilt om det. Faktum är att Sparrow skriver bra, även om hon haft minimalt med konstnärlig frihet till egna utsmyckningar. Jag har läst betydligt sämre zombie-litt från författare som försökt skapa en egen historia. Kanske är det därför att filmens handling är så förbannat bra. Kanske är det därför att jag är förblindad av filmen och mina minnesbilder av den, jag vet inte? Faktum är att jag har väldigt svårt att objektivt recensera denna bok. För min inre syn såg jag alla scener, hörde karaktärerna yttra sina många gånger klassiska repliker.
Men om man ändå ska vara lite kritisk, det märktes att Sparrow skrivit från filmen. Det inre "själslivet", tankar och motivation hos karaktärerna är mindre utvecklat än i en vanlig roman. Det är snarast förvånande att det inte saknas helt, för Sparrow gör vissa försök och ansatser till sådant. Till exempel fick jag en fördjupad inblick i Flyboys förhållande till ledargestalten Peter, som säkert stämmer med Romeros intention.
Den välkända plotten är ju som följer. I samband med ett outbreak av zombiesmitta flyr ett litet sällskap storstadens helvete i en helikopter. De landar så småningom på taket till ett övergivet varuhus. Först egentligen bara för att vila ut, men de inser snart att varuhuset, om de bara kan rensa det på kringvandrande zombies, tillhandahåller en möjlig fristad. Det gjordes ju en re-make på filmen av Zack Snyder 2004 som säkert fler av dagens unga sett. För att vara en s.k. re-make är den väldigt otrogen originalet. Snyders rulle är ju en skitbra film i egen rätt, men det enda de har gemensamt är väl varuhuset som tillflyktsort.
I Romeros film/Sparrows bok är samhälls- och civilisationskritiken mycket mer uttalad, och horderna av zombies som söker sig till varuhuset blir metaforer för vår blinda materialism. Sparrow undviker emellertid misstaget att skriva detta på läsarens näsa. Hon utgår egentligen bara från Romeros dialoger kring detta.
Summan av det hela blir att detta är en bok jag starkt rekommenderar de som sett filmen, nej förresten, det räcker inte riktigt.. den starka rekommendationen får gälla de som älskade filmen och sett den många gånger. De som sett rullen en gång för länge sen och sen glömt den, eller de som aldrig sett den rekommenderar jag inte denna bok. Jag tycker de ska se filmen istället.
av Jonas Ulfvarson
Denna recension är en systerrecension som också ligger på www.swedishzombie.com
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar