lördag 10 mars 2012

Vilsna kundvagnar


The Stray Shopping Carts of Eastern North America
- A Guide To Field Identification
av Julian Montague

En av de där klassikerna. Trodde att jag redan haft den uppe på bloggen, men en medlem i fejsbok-gruppen tipsade om den och så letade jag på min blogg och det visade sig att jag glömt den. Tipstack, du vet vem du är!

Om den här boken kan man väl bara säga att den lixom är självklar. Ska du ut i skog & natur så är den här handboken oundgänglig för att korrekt identifiera överblivna kundvagnar.

Fem knäppisar


PS: Boken finns till salu via www.fabuc.com

söndag 4 mars 2012

Träd, bröst och tryffel


Trees, Breasts and Truffles -How Forests Work
av Chris Maser, James Trappe och Andrew Cartridge

   Bröst har visat sig ha en enorm betydelse för skogens ekologi. Antar jag. På nåt sätt är jag egentligen inte direkt förvånad.

Fyra knäppisar 

tisdag 21 februari 2012

Ord som smakar illa


Mormonism and the Negro
av John J. Stewart

   Detta omslag är bizarrt helt även utan användandet av ordet Negro i titeln. Bilden ser ut att vara en misslyckad surrealistisk perspektivstudie med en svart man/kvinna som bortvänd från en dörr med vitt ljus verkar ha svårt att hitta dit. Hen måste uppenbarligen få hjälp. Sån tur att John ryckte ut till undsättning och skrev den här smakfulla lilla boken då.

Fyra knäppisar
   

söndag 19 februari 2012

Berömda poliser

   Har återfått orken att ägna lite tid åt mitt nätliv igen efter att ha svävat på influensans små puffiga febermoln med toppar på mellan 39 och 40 grader sedan i onsdags. Har tillbringat tiden i NoNo-Land med att yra, titta på program på teven med snutar som kränker folk, idioter som ramlar och slår sig ohyggligt illa och söta djur som gör roliga saker. Allt varvat med osunda doser reklam då jag varit alldeles för trött för att orka zappa bort den. Detta har blandats till en surrealistisk misch-masch i min överhettade hjärna och mina (mar)drömmar har varit ohyggliga.

   Men jag har insett en grej också. Sist jag hade en kort period av socialpornografiskt fluktande på televiserade snutövegrepp (7-8 år sen) så fyllde de mig alltid i hundra procent av fallen med en rättmätig vrede över polisens beteende och ett sunt snutförakt. Det gör de i och för sig fortfarande. Men där man liksom (nästan) alltid tidigare "höll på" den utsatte just för att det var snuten de hade mot sig så måste jag säga att jag blivit mycket mindre förlåtande mot alla dessa fulla puckon i motorfordon (eller faktiskt fortkörare över huvud jävla taget). Jag gillade aldrig rattfyllerister då heller, men nåt har hänt. Jag tror inte att det är att jag blivit gammal. Jag tror att det har att göra med att jag blivit farsa kanske. 
   Jag lackar ur mer på fighters också, folk som spelar allan på stan och ska slåss. Har börjat älska att se dem åka dit. En video med ett rattfyllo eller en misshandlare som snuten bryskar upp känns liksom både lite rätt och lite fel samtidigt. Ytterst förvirrande. Slutar väl med att jag blir en ärkekonservativ dödsstraffsförespråkare. En polis i varje gathörn. Jag är lite orolig för en sådan händelseutveckling.

Hursomhelst. En bok vars omslag har lite relevans till kvällens något utsvävande text är ju denna fantastiskt aparta skapelse:


Police Officers A to Z
av Jean Johnson

   ...och den första frågan som inställer sig blir ju varför den här boken finns? Då man ju uppenbarligen inte kommer att hitta något riktigt svar på frågan blir man utlämnad åt spekulationer. Kanske är den en public-relationsgrej utgiven av amerikansk polis i kölvattnen efter snutrasism/raskravaller/mutskandaler etc? Lite av en "lär-känna-din-lokala-snut" för att förbättra förtroendet hos allmänheten?
   Eller -vilket är ännu roligare- en bok vilken polismyndigheten vill visa upp sina mest "kända" profiler i någon slags enorm överskattning av ämbetets sex & rocknroll-appeal. Trafikpolisen på omslaget är nog bara ett olycksfall i arbetet. Får vi hoppas.
(Hey Mister! That is Robert Johnson. He directed traffic in Bronx for 13 years. He is a goddamn hero, son! Don't you forget it!)

Fyra knäppisar


onsdag 15 februari 2012

Bli dig själv, bli Superhjälte



How To Become a Superhero -the Ultimate Guide to the Ultimate You
av Sage Michael

   Kanske har du gått och förträngt din verkliga identitet alltför länge nu? Kanske är du egentligen en maskerad hämnare som vill ut? Kanske kan du klättra på väggar? Åtminstone litegrann. Kanske är det dags att låta världen veta att du finns? 

Tre knäppisar

PS. Läs mer om fenomenet verkliga superhjältar på bloggen En ond plats, om t.ex. Phoenix Jones som jagar runt i slängkappa och tar fast "brottslingar" på stort allvar.

  

måndag 13 februari 2012

Recension: Pranks!

Re/Search #11: Pranks!
av V. Vale och A. Juno (ed.)

   Tänkte jag skulle skriva lite om en av mina favoritböcker alla tider. Svårt det där, men skulle man kompilera en tio-bästa-lista, skulle den här ha god chans att vara med på den listan. Tyvärr är boken numera out-of-print, annars skulle jag ha den till försäljning i FABUC-shoppen helt klart. Boken kom redan 1987 och jag kom över mitt exemplar nån gång i början av 90-talet.

   Prank betyder ett spratt, eller ett practical joke och tematiken är genomgående det av hur sprattet, sabotaget eller humorn kan användas som vapen mot det bestående. Boken innehåller ett stort antal djuplodande intervjuer med skilda personligheter, konstnärer, musiker, provokatörer, aktivister, anarkister, filmare, tänkare, görare. Persongalleriet är till största delen amerikanskt med figurer som Jello Biafra, Joe Coleman, Boyd Rice, Karen Finley, Henry Rollins, John Waters, Abbie Hoffman för att bara nämna några. Insprängt finns också essäer om Avantgarde, Situationism m.m. Det här att perspektivet är amerikanskt syns också tydligt i tematiken och frågeställningarna som i en bok som ändå är såpass politisk som den här trots allt har ett uppfriskande drag av humor och allvarslöshet.

    Personliga favorithistorier inkluderar den om hur Abbie Hoffman och hans Youth International Party på sextiotalet genomförde ett fredligt attentat mot börsen i humorns tecken. De gick upp på en balkong med överblick över hela börsen och hällde ut hundratals dollar i endollarsedlar, och då alla dollarsedlar i USA såg i stort likadana ut, gröna och av samma storlek, såg det för börsmäklarna ut som om det regnade enorma summor. Resultatet blev att de kravlade runt och samlade pengar på golvet så att börsen stod stilla i tio minuter innan ordningen återställdes. Värden till miljontals dollar gick förlorade. Symboliken undgår väl ingen.

    Andra favoritkapitel var de med Bob Zoell eller t.ex. Mark Pauline, båda vad man idag kallar Urban artists, vilket ju är ett fenomen som sedan dess även kommit hit, men som jag då aldrig hade hört talas om. De ändrade på reklamskyltar eller gatskyltar, oftast nattetid, så att de fick nya lustiga, obscena eller politiska innebörder. Eller kapitlet om Joe Coleman som tog reda på nån class-reunion 30 år senare i en klass han själv inte gått i och gick i en död mans ställe och låtsades vara honom. Eller Jeffrey Vallance som långt innan den svenske Eric Ericsson (Brev till samhället) skrev vansinniga brev till olika myndigheter, organisationer och företag och sen publicerade deras (ofta) artiga svar. Listan på helsköna exempel från boken kan göras hur lång som helst. En del var mer uttalat politiskt som exemplet på de holländska squatters som hade problem med polisens hundar vid demonstrationer tills någon med en kontakt på Amsterdam Zoo lyckades samla in tigerbajs som de smorde in sig med. Hundarna som aldrig sett en tiger i hela sitt liv kände lukten och backade gnyende och livrädda undan och var på så sätt oanvändbara för polisen.

    Jag återkommer till det här amerikanska, det att till synes opolitiska pranks blandas med väldigt politiska, och att det inte mästras och skrivs på näsan. Jag upplevde det som väldigt uppfriskande i en tid när jag själv i början på 90-talet var involverad i den svenska anarkiströrelsen som i mina ögon både var bra, men också för allvarlig och humorbefriad. Synen på sex var också närmast puritansk här, och sex var inte alls lika tabu-belagt i den amerikanska vänstersvängen.

   Skulle du ha turen att hitta den här pärlan på nåt antikvariat så tveka för tusan inte. Den är ett måste i varje seriös weirdo-bibliofils samling.




"Pranks are a constructed, fabricated attack against the framework of society. They're like a bursting-out. Society paints us all into a corner and the whole point of pranks is to open the trap door and escape" Mark Pauline

söndag 12 februari 2012

Svälten i Canada


Where to Eat in Canada
av Anne Hardy

Hm. Verkar glest mellan matställena i Canada...

Tre knäppisar

lördag 11 februari 2012

Munkvanor


Monk Habits For Everyday People
av Dennis Okholm

   Den här boken gör mig förbryllad. Är munk-livet så åtråvärt att det berättigar den här bokens existens? Och är det så att det finns en hemlig målgrupp därute som alla frivilligt vill avstå från sex, leva i ett patriarkat och gå upp i ottan och jobba så ...vänta nu. Jag tar tillbaka allt jag sagt.

Fyra knäppisar

PS. Den här klockrena Shelf-titeln kan pryda din bokhylla för endast 149:- + porto. Beställs från www.fabuc.com


fredag 10 februari 2012

Framtidens Mat -år 2000


Future Food -Alternate Food for the Year 2000
av Barbara Ford

   En futuristisk visionär, fru Ford, visste vad vi skulle ha på matbordet år 2000. Det blev ju inte så mycket av det där med alger, maskar och -min favorit- science soy bread(!) men omslaget var ju snyggt. Lite Tillbaka till framtiden med Michael J Fox-känsla över det hela. Gav nog boken en hel del extra trovärdighet när den kom ut, gissningsvis nån gång i början av 80-talet.

Två knäppisar


  

onsdag 8 februari 2012

Uppslagsverk


Dicitionary

Hm. Lycka till med Eppslagsverket. Bra början. Verkligen.

Fyra knäppisar




The Dictionary of Imaginary Places
av Alberto Manguel och Gianni Guadalupi

   Nejmen, här är en spännande bok som jag faktiskt skulle vilja läsa för innehållets skull. Den kan få några tröstknäppisar men är ju egentligen inte knäpp på det sättet.

Tre knäppisar

måndag 6 februari 2012

Bibliotekarie-nymf


Nympho Librarian
av Lee Tucker

   Det vimlar uppenbarligen av skabrösa böcker om just bibliotekarier-gone-bad. Har via fd kollegorna Reynolds Towns och Elin Nord* hittat en sajt med många pärlor. För det tackar jag dem. Hämtar nog fler titlar därifrån så småningom.

   Just den här är ju rolig på flera sätt. Inte minst den till titeln vidhängande texten, med ...with any man who asked. Any? Japp, så går det till i biblioteksvärlden.

Tre knäppisar

*Elin driver ihop med tre andra en blogg som heter http://synkad.blogspot.com och som är väl värd ett besök :)

lördag 4 februari 2012

Åtalade djur


The Criminal Procesution and Capital Punishment of Animals
av E.P. Evans

   Den här pärlan från 1906 tar upp en massa fall genom historien då djur av olika slag, kycklingar, råttor, grisar m.m. kallats inför skranket för att svara för sina handlingar. Ofta har de inte lyckats så väl med sitt försvar och följdaktligen avrättats efter genomförd rättegång.

Boken finns i FABUCs webbshop för 159:- + porto.

Fem knäppisar

fredag 3 februari 2012

Varför apart?


  
   Jag får ibland frågan varför aparta böcker intresserar mig så mycket. I frågan ligger ofta en förtäckt kritik av själva inriktningen eller nischen, intresset för det udda. Som om jag därmed tyckte att det skulle ha ett egenvärde att en bok är avvikande eller bizarr, underförstått då på bekostnad av kvalitet.
  
   Jag förstår frågan och kan delvis hålla med om dess berättigande. Hur spännande jag än tycker att det är med böcker om absurda samlarmanier, villfarelser om ihåliga jordklot, vansinniga medicinska experiment eller titlar som "I Was Tortured By The Pygmy Love Queen" så är det -at the end of the day- inte alls ovanligt att jag slår mig ned med en helt vanlig klassiker som 290 miljoner andra människor på jordklotet läst.
   Jag drar förvisso min gräns vid deckare eller kändis-litteratur och sånt som är på modet för tillfället. Det intresserar mig inte det minsta. Kan ha att göra med att vår tid är en konformistisk feg återvändsgränd samtidigt som den paradoxalt nog hävdats vara en individualismens tidevarv.*

   Jag har aldrig påstått att något är bra bara för att det är apart. Det får gärna vara weird men med kvalitet. Sen är det ju en viss skillnad på de böcker vars omslag man bara kan garva åt, och de som faktiskt har ett läsvärde. De är ofta inte desamma.
   Men om jag ändå ska försvara mitt förhållningssätt och min förkärlek för surrealism och dada, bizarro fiction, magisk realism och böcker om hemliga sällskap, mentalsjukas förvirrade försök att berätta en historia, perversioner och muterade jättespindlar -så är det ganska lätt...
    Det finns flera förklaringar faktiskt. En har jag gett. Såna böcker är ofta ett underkännande och ett fuck off åt vår samtid. Som vår samtid behöver för att vara uthärdlig.

   De är också kreativt stimulerande. Jag upplever att jag får mer vitala och friska idéer, mer galna infall själv av att läsa om andras galna infall. Detta är för mig kanske den allra viktigaste förklaringen.
   En tredje förklaring tror jag att alla som nånsin läst och avgudat Colin Wilsons klassiker "Outsidern" också kan relatera till. Eller alla som haft ett obskyrt och okänt favoritband nästan helt för sig själva och till sin fasa märker hur allt fler börjar upptäcka bandet, hur det slår igenom stort -och samtidigt förlorar lite av sin mening. Att ha ett sådant behov av något eget självdefinierande kan tyckas puerilt, och jag är trots allt ingen ungdom längre. Det kan också tyckas finnas en motsägelse i att inte behålla detta egna för sig själv då, utan känna sig tvungen att basunera ut det, men vafan vi är sociala varelser.
   En fjärde förklaring, om den ens är en förklaring, är det enkla faktum att jag finner det fascinerande med meta-litteratur, historier inuti historier, böcker fulla av fotnötter som i sin tur hänvisar till fotnötter, språkliga experiment man ej kan vara helt säker på ens är avsedda att förstås och böcker om mördar-pingviner, transor och nudist-sammansvärjningar. Eller bara helt enkelt bizarra omslag.
Fascinationen. Ja, så är det nog. Det räcker för mig.


Jonas Ulfvarson


* Det finns ingen motsättning i det försanthållandet att vår tid på vissa sätt är mer individualistisk och att det också är den enda tid som erbjudit, eller ens kunnat erbjuda, till exempel ett sådant smörgåsbord av udda böcker för att nu bara ta ett närliggande exempel. Sättet på vilket majoritetskulturen samtidigt breder ut sig gör att den ändå är något vi tvingas förhålla oss till, något vi "måste" känna till, fast vi inte vill. På det sättet lever vi i en hegemonisk våldtäktskultur.

torsdag 2 februari 2012

Jerrys frukt-vänner


Make Friends With Your Fruit Trees
av Jerry Baker

   Jag vet inte, lite sorgligt är det ju ändå. Jerry kanske var den där killen som stod ensam på skolgården. Eller så mår han bra nu. Han har ju fått vänner.

Tre knäppisar

söndag 29 januari 2012

Goda råd


People Who Don't Know They're Dead -How They Attach Themselves To Unsuspecting Bystanders and What To Do About It
av Gary Leon Hill

   En pärla i din shelf-sektion, ditt kuriosakabinett i bokhyllan för dig som vill få dina polare att tappa hakan vid en titt på ditt hembibliotek. Och jag vet inte vad ni tycker men jag tycker att det är väldigt skönt att någon skrivit den här boken. Gary lämnar oss ju inte i sticket. Vi får veta hur vi ska handskas med problemet.


Absolut fem knäppisar.

Nu åter i lager i FABUC-shopen för 159:- + porto.


lördag 28 januari 2012

Välj din egen historia


What Lies Beneath the Clock Tower
av Margaret Killjoy

   Ett nytt multiple choice-ending äventyr från grundaren av SteamPunk Magazine. Välj din egen historia i en bizarr värld som förgrenar sig efter de beslut du fattar, i en form som förr associerats med barn/ungdom men visat sig passa väl för mer "adult" läsning. 

Nu i FABUC-shopen för 99:- + porto. 


 

onsdag 25 januari 2012

För män ..bara!!


Flatten Your Stomach -For Men Only

   Jag vet inte vad ni tycker men jag tycker den här är skitrolig! Det är absolut det där tillägget till titeln "For men Only" med understrykning som är hela grejen. Jag fattar det inte riktigt heller, men som så ofta är det väl det man inte helt och fullt förstår som är roligt. Och jag undrar varför inte tjejer får titta i den här boken?

Fyra knäppisar

Horny


Horny
av Emery/Le Blanc

   Boken med detta högst olyckliga val av titel är alltså en barnbok från 1968 om en hornbeklädd öken-ödla som heter Horny. Man undrar hur det ens är möjligt. Fantastiskt apart är det hur som helst. Har inte läst den själv, men nog räddade den min kväll i allafall :)

Fem knäppisar

måndag 23 januari 2012

Recension: Dawn of the Dead

Recension: Dawn of the Dead
av George A. Romero och Susanna Sparrow

   Jag botaniserade i Science Fiction-bokhandeln i Göteborg när mina ögon av naturliga skäl fastnade på denna bokrygg i hyllan. Det var som att återse en gammal bekant. Men i helt fel miljö. För det här var en polare jag endast kände som film. Nu var hon plötsligt re-mejkad till bok. Jag hostade upp hundrafemti pix nånting för att få ta hem henne och det kändes lite smutsigt, jag menar det här med pengar för att få umgås med en gammal vän.

    Jag kanske ska förtälja bakgrunden till vår vänskap. På åttiotalet sågs vi för första gången. Hon var då film. Minns ej exakt när eller var vi stötte på varandra. Många år senare, på nittiotalet, kom jag över henne som en gammal hemmakopierad VHS. På den här tiden hade jag en rätt ansenlig samling videos hemma i hyllan med i första hand zombierullar. Romeros Dawn of the Dead var ju såklart ihop med NOTLD och Day of the Dead kronjuvelerna i samlingen. Under många år tog jag för vana att de kvällar jag inte läste innan sänggåendet somna till en zombierulle, ofta med henne. Jag måste ha sett Dawn femtio eller kanske åttio gånger, i allafall första halvtimmen. Zombiesarna blev liksom mina kompisar och jag sov alltid gott. Drömde ofta om dem.

    Bakgrunden till att min kompis Dawn of the Dead uppträdde i nya kläder som bok var för mig okänd. Riktigt så nördig som jag trodde var jag visst inte, då jag inte kände till att Dawn som bok faktiskt första gången utkom redan strax efter filmen -78. Det här var en nyutkommen re-print på föranledning av den zombie-boom som sedan flera år skapat marknad.

   Så, vad snackar vi om här då? Är det Romeros egna manus till rullen? Nej, det är författaren Susanna Sparrow som skrivit texten, och det närmast ordagrant utifrån filmen, scen för scen, dialog för dialog. Om såna böcker inte är pulp, ja då vet jag inte vad pulp är. Det konstnärliga värdet på texten är väl därför vad litteraturvetare och andra tjöt-ballar skulle kalla tvivelaktigt. Nu bryr jag mig inte särskilt om det. Faktum är att Sparrow skriver bra, även om hon haft minimalt med konstnärlig frihet till egna utsmyckningar. Jag har läst betydligt sämre zombie-litt från författare som försökt skapa en egen historia. Kanske är det därför att filmens handling är så förbannat bra. Kanske är det därför att jag är förblindad av filmen och mina minnesbilder av den, jag vet inte? Faktum är att jag har väldigt svårt att objektivt recensera denna bok. För min inre syn såg jag alla scener, hörde karaktärerna yttra sina många gånger klassiska repliker.

    Men om man ändå ska vara lite kritisk, det märktes att Sparrow skrivit från filmen. Det inre "själslivet", tankar och motivation hos karaktärerna är mindre utvecklat än i en vanlig roman. Det är snarast förvånande att det inte saknas helt, för Sparrow gör vissa försök och ansatser till sådant. Till exempel fick jag en fördjupad inblick i Flyboys förhållande till ledargestalten Peter, som säkert stämmer med Romeros intention.

    Den välkända plotten är ju som följer. I samband med ett outbreak av zombiesmitta flyr ett litet sällskap storstadens helvete i en helikopter. De landar så småningom på taket till ett övergivet varuhus. Först egentligen bara för att vila ut, men de inser snart att varuhuset, om de bara kan rensa det på kringvandrande zombies, tillhandahåller en möjlig fristad. Det gjordes ju en re-make på filmen av Zack Snyder 2004 som säkert fler av dagens unga sett. För att vara en s.k. re-make är den väldigt otrogen originalet. Snyders rulle är ju en skitbra film i egen rätt, men det enda de har gemensamt är väl varuhuset som tillflyktsort.

    I Romeros film/Sparrows bok är samhälls- och civilisationskritiken mycket mer uttalad, och horderna av zombies som söker sig till varuhuset blir metaforer för vår blinda materialism. Sparrow undviker emellertid misstaget att skriva detta på läsarens näsa. Hon utgår egentligen bara från Romeros dialoger kring detta.

    Summan av det hela blir att detta är en bok jag starkt rekommenderar de som sett filmen, nej förresten, det räcker inte riktigt.. den starka rekommendationen får gälla de som älskade filmen och sett den många gånger. De som sett rullen en gång för länge sen och sen glömt den, eller de som aldrig sett den rekommenderar jag inte denna bok. Jag tycker de ska se filmen istället.


av Jonas Ulfvarson



Denna recension är en systerrecension som också ligger på www.swedishzombie.com

söndag 22 januari 2012

Smygpremiär för min nya blogg

   Jag har en ny blogg på gång som egentligen är hemlig än så länge. Den är på engelska i avsikt att så småningom nå fler läsare, och den är en pseudo-dokumentär redogörelse för en man som dokumenterar sina möten med demoner.

   Ja, alla som känner mig undrar säkert: var tappade han sina skruvar nånstans nu då? Men projektet kommer att förklara sig själv för den med tålamod nog att läsa. Själva tanken är att de samlade texter som genereras över den bloggen ska resultera i en bok, nämligen FABUC:s första släpp som bokförlag.

   Den kommer i liten upplaga och i sann FABUC-anda kommer det att vara en äkta nut-case bok, till synes skriven av en riktig foliehatt och kokosnöt. Jag hoppas att den kommer att vara rolig och på samma gång inte alltför lätt att skilja ut från den äkta varan. Det ligger redan ett första inlägg, ett smakprov, på sajten som heter Real Life Demon Encounters.

   I boken är det tänkt att ett tjugotal möten med demoner ska vara dokumenterade med fotografier och en tillhörande söt, rörande, märklig, bizarr historia som jag diktar ihop. Därför söker jag också statister som i Göteborgs-området kan tänka sig att medverka i den kommande boken (och på bloggen) som demoner med sitt foto. Photo-shoots arrangeras i offentlig miljö. Det här är troligen ett minusprojekt så ingen ersättning utgår, annat än möjligen reseersättning och en pilsner. Samt självklart en gratis kopia av boken när den kommer ut.

   Maila fabuc@hotmail.se om du är intresserad. Märk mailet: Demon. Bifoga ansiktsfoto.

PS. Jag har väldigt speciella kriterier på medverkandes utseenden så garantier för medverkan kan tyvärr inte lämnas, men jag är tacksam för alla som vill höra av sig.