lördag 31 december 2011

Gott Nytt År!

The End of Time -the Maya Mystery of 2012
av Anthony "please don't laugh" Aveni

   Vimlar ju av såna här kokosnötter. Finns så många av dom att det ju faktiskt går inflation i dom, och det som är roligt en gång blir mest tröttsamt i längden. Men jag snubblade över en rätt klockren respons till det hela på nätet. Publicerar bilden nedan.   



Gott nytt år på er alla!

onsdag 28 december 2011

Moby Duck


Moby Duck
av Donovan Hohn

   Alltså, den här boken är ju egentligen mer än bara ett knäppt omslag som vissa andra jag brukar lägga upp. Faktum är att omslaget inte ens är särskilt knäppt. Däremot älskar jag knäppisfaktorn på själva bokens innehåll vilken ju framgår ganska tydligt via undertiteln.

   Den här boken lär jag söka efter, och införliva i FABUC-butikens sortiment så småningom om den fortfarande finns i rotation därute. Just nu hinner jag inte. Är nerjobbad som fan, förkyld och har två dar kvar på jobbet. Men sen..

   När jag väl läst den förtjänar den en recension. Får återkomma då.

Fyra knäppisar

tisdag 27 december 2011

David är tumsugardiktator!


David decides about thumbsucking
av Susan Heitler Ph.D.

   Okej. Måste vi alla göra som David säger hädanefter nu då eller? Är han utnämnd till nån slags tumsugarminister? Fan vet. Han platsar säkert i nuvarande regering. Det är en billig vårdlösning för de gamla i allafall. Och för de i förskolan och deras föräldrar. Sug tummen så löser sig allt, lille vän.

Tre knäppisar.

PS. Och hade jag vart Susan (som såklart är Ph.D -för ökad trovärdighet) och varit släkt med Adolf hade jag bytt namn till Pinochet, Thatcher eller Reinfelt eller något annat inte lika slående. En bokstav pallade hon ändra. Vilken giveaway! Jag menar -kolla en tysk telefonkatalog idag och se hur många Hitlers du hittar däri.

måndag 26 december 2011

Endast tomten är naken

Fritt från Viktor Rydbergs dikt Tomten från 1881


Midvinternattens sömn är svår,
saliven på kinden glimma.
Äldre sova med fula liggsår
djupt under midnattstimma.
En skäggig dement går ner på stan
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är naken.

fredag 23 december 2011

Merry X-mas


You Better Not Cry -stories for Christmas
av Augusten Burroughs

   God Jul alla läsare av bloggen, hoppas ni slipper att tomten blottar sig imorrn (eller inte slipper, om ni skulle vara på det humöret). Och om tomten gör det, kom ihåg att hålla masken och inte gråta. Hm.

Två knäppisar

lördag 17 december 2011

Recension: Mannen som föll i glömska

Recension: Mannen som föll i glömska
av Mia Ajvide

   Det här är utan tvekan en av de bästa romaner jag läst på senare år. Den är absurd, psykologiskt trovärdig och -om man så vill- möjlig att tolka på ett flertal olika sätt. Huvudpersonen Jack råkar ut för något märkligt. En dag känner hans fru inte längre igen honom. Men det visar sig att det inte är hans fru som har drabbats av demens eller tappat minnet. Det är istället Jack det är något fel på. För hans arbetskamrater känner inte heller igen honom. Inte heller hans gamla mamma. Det är som om han aldrig funnits.
   Romanidén är genial. Det är som att ta amnesin en nivå högre, och låta den bli kollektiv istället för individuell. Den drabbade minns, men ingen annan. Ingen kan i själva verket hålla Jack i minnet längre än ett ögonblick. Han kan tala med någon men om deras uppmärksamhet blir störd och de titttar bort en stund är det som om de sedan ser honom på nytt. Jag kommer att tänka på de verkliga tillstånd av Korsakovs syndrom och andra extrema neurologiska tillstånd som t.ex. i litteraturen så träffande beskrivits av Oliver Sacks i Mannen som förväxlade sin hustru med en hatt, eller karaktären Bob Arctor i Philip K. Dicks roman A Scanner Darkly. Men här är rollerna alltså ombytta. Det är som om Jack är ensam i en värld av Korsakov-patienter. Han kan aldrig hoppas på att skapa några nya varaktiga sammanhang med någon.
   Jack i Mannen som föll i glömska upptäcker dock snart att det finns andra bortglömda människor, ett helt sällskap av dem, som håller ihop för att kunna överleva och hitta ett botemedel. Jag ska inte spoila hela storyn, utan lämna fortsättningen öppen. Men jag måste säga något om hur fantastiskt bra Mia Ajvide skriver. Trots att det är vanskligt att skriva en såhär absurd historia utan att falla i gropar av logisk inkonsekvens klarar hon det för det mesta, och även där jag tänker att jag upptäcker smärre brister så gör det mig inget. Jag köper gladeligen vissa skönhetsfläckar för att historian är så förbannat bra.
   Så till det metaforiska. Vissa reflektioner och tolkningar gick ju bara inte att undvika att göra när man läste boken. Den om hemlösa människor i vårt samhälle t.ex., eller andra marginaliserade, som vi inte ser och som knappt finns i omgivningens ögon. Men också den om hur ena parten i en relation kan sluta att se den andre (som i Jacks fall då hans hustru Aino bara glömmer honom). Mia Ajvide lyckas skriva om något högst mänskligt, om vår rädsla att bli glömda och inte räknade med, på ett sätt som är gripande och starkt och inte mindre sant för att det är fantastik eller magisk realism eller vad för etikett man nu vill sätta på det.


fredag 16 december 2011

Utsikt


Versailles -the view from Sweden

   Och vilket träd ska man klättra upp i då?

Tre knäppisar

onsdag 14 december 2011

Turkiskt bokomslag


Kuklalar
av Oktay Verel

   Jag håller fullständigt med. Jag skulle också utbrista Kuklalar! om jag upptäckte att jag hängde som en docka i någon osynlig puppetmasters trådar.

Två knäppisar 

söndag 11 december 2011

Solljus i gurkor


Sun-beams may be extracted from cucumbers, but the process is tedious
av David Daggett

   Ja vadå? Skiva en gurka och håll upp den mot solljuset? Jag vet att allt var jobbigare förr i världen David, men det kan väl inte ha varit ett alltför segt och långdraget jobb? Otroligt att du kom på det förresten, att gurkor innehåller solljus.

Fem knäppisar

lördag 10 december 2011

Medveten älskog?


How To Make Love While Conscious -Sex and sobriety
av Guy Kettelhack

  Hahaha, stackars Guy. Ser framför mig hur han vaknar upp ur sin tretto år långa fylle-medvetslöshet och får syn på sin fru när hon sitter på honom. Herrejävlar!! Vilken chock.

Fyra knäppisar

fredag 9 december 2011

Länkbyte ja vafan

   Jag och min tjej har ju en web-shop också, för Fantastiskt Aparta Böcker i Udda Categorier (http://www.fabuc.com). Nu fyller den snart ett år men är sorgligt eftersatt pga heltidsarbete. Dock sköts den väl och beställningar levereras pronto när de kommer in. Skulle förmodligen få fler beställningar om man hade tid med marknadsföringsbiten...

Hursomhelst. Vi är intresserade av LÄNKBYTEN med andra aktörer inom följande områden:

1) Litteratur (om kommersiellt, så enda villkor att man inte konkurrerar på samma titlar)
2) Kultur i övrigt, kommersiellt eller ej
3) ?   - Om det faller oss i smaken kan ett länkbyte vara tänkbart oavsett område.


Leverera ert förslag till länkbyte till mail: books@fabuc.com och märk mailet "länkbyte"

PS. Det rör sig alltså inte om denna bloggs länkutbyten, utan om web-shopen www.fabuc.com

onsdag 7 december 2011

Aningslöst


Gardening With Compost
av F.C.King

Så helt jävla underbart. Snubben har liksom ingen aning alls.

Fem total-whackon i betyg

tisdag 6 december 2011

Stängt


If You Want Closure.. bla bla bla

   Jaja. Gammal skåpmat. Men kanske nytt för vissa. 2008 års vinnare av Diagram Prize for oddest title of the year. Personligen tycker jag både tvåan och trean på listan för det året står sig bättre. Men vafan en viss sanning levereras väl ändå här....

Två knäppisar


Lite utförligare skit - http://www.dailymail.co.uk/news/article-551611/If-You-Want-Closure-Your-Relationship-Start-With-Your-Legs-The-oddest-book-title-awards-list.html


Go to hell all' ya

lördag 3 december 2011

Amerikansk Röv-arkeologi?


American Bottom Archeology
av Charles Bareis och James Porter

När arkeologer är färdiga med de barnvänliga utgrävningarna för dagen...

Fem knäppisar

måndag 28 november 2011

Elvis is alive!


Elvis DNA proves he's alive!
av Bill Beeny

   Ja. Studerar man den slående bevisföringen som presenteras redan på detta sensationella bokomslag så blir man ju genast övertygad. No match! No match! och hur var det nu.. two wrongs do make a right, eller ?

Fyra knäppisar

lördag 26 november 2011

Recension: Valley of the Dead

Valley of the Dead :The Truth Behind Dante's Inferno
av Kim Paffenroth

   Fan också. Jag vill verkligen inte behöva skriva ner den här boken. Eller jo. Men skälet till att det tar emot är att det är en så förbannat bra idé. Att ta en historisk person som Dante Alighieri och utgå från hans tid, sent 1200-tal, och placera honom på resande fot, landsflyktig från sin hemstad Florens (som han verkligen var) och nånstans österut på Balkan låta honom komma i kontakt med horder av levande döda är fantastiskt. Att sedan påstå att dessa händelser inspirerade honom till de fasansfulla bilderna han senare i livet nedtecknar i sista delen i Den Gudomliga Komedin, även känd som Dantes Inferno, är inget mindre än genialt.

   Kanske var på grund av detta mina förväntningar på boken högt uppskruvade. Men tyvärr levererar Pafferoth en ganska platt historia. En bit in i läsningen, kanske 50-60 sidor, hade jag överseende, säkerligen förblindad av själva idén, samt min förkärlek för zombies. Men miljöerna känns tomma, och realismen lämnar en del övrigt att önska. Vad gäller realismen pratar jag nu inte om existensen av zombier (för det förutsätts lixom att dem får man köpa), utan om kringpråleriet som t.ex. en armé som aldrig syns men ändå är nära nog för att kunna beskjuta vår protagonist hela berättelsen igenom (visserligen med kastmaskiner), och om en mentalitet hos vissa karaktärer som känns allt annat än medeltida. Bristerna rör också just ofta historisk trovärdighet. Umgänget människorna emellan i Valley of the Dead är inte det strikt hierarkiska, tokreligiösa, kvinnoförtryckande 1200-tal man förväntar sig. Paffenroth tycks medveten om vissa av den medeltida världens attribut, och kommer ibland på sig och levererar försök att få till trovärdighet, och då nämns gudstro lite här och där, som ett universalpiller författaren strör över sidorna. Men det räcker liksom inte.

    Dante framstår också som ett riktigt mähä. Detta vill jag inte framhålla som ett exempel på en riktig brist, utan det är en reflektion. Han är helt enkelt alltför god. Jag hade en gammal skrivarlärare på en skrivarkurs för författare som menade att ingen vill se en protagonist som är 100% god, man spyr bara på honom till slut. En bra kombination på, säg 70-30 eller så, ger en komplicerad och mer verklighetstrogen person.

   Dialogerna är ändå Paffenroths verkliga svaghet. Om han bara höll sig ifrån dem, eller övade på dem i femton år, så kunde han ha rott hem det här. Men det funkar liksom inte att vår Dante rör sig i ett landskap som mest påminner om ett måttligt avancerat tevespel med förprogrammerade karaktärer som genom sitt tal ska föra honom vidare i handlingen. De han möter förklarar helt enkelt alldeles för mycket för att vara trovärdiga. Så funkar det inte här i livet. Det går inte att låta människor Dante möter helt kort berätta intima, personliga eller ens övergripande saker som mer känns till för oss läsare än för Dante. Särskilt illa fungerar det i ett hårt och utsatt medeltida bondesamhälle där man säkerligen var misstänksam mot främlingar.

   Det här är bara en del av kritiken, men hey, jag får hejda mig. Det märkliga är hur jag i början tolererade bristerna, tills dess att Paffenroth staplade dem på hög och det blev för mycket. Jag har tidigare recenserat en novell av Pafferoth här, åtminstone med en halvt gillande inställning, och kanske är det så att den gode Paffenroth gör sig bäst i novellformatet. Klivet upp till roman blev helt enkelt för stort. Bristerna fick fler sidor att sprida ut sig över. Tyvärr.

Den här recensionen kom till som ett resultat av en recensionutmaning jag antog från bloggen www.swedishzombie.com, och jag vill uppmana alla som är inne på zombie-litt att kolla in den. Det är i mitt tycke en av Sveriges intressantaste bokbloggar.

onsdag 23 november 2011

Generalknas


My Big Book of Pretty Pussies

   Men hallå eller (som vi säger i Götlaborg)??  Det här är general-knas. Nån jävel på förlaget måste väl ha upptäckt detta?

Fem knäppisar

tisdag 22 november 2011

Gatu-boner


Street Boners
av Gavin McInnes

   Alltså, jag fattar inte. Vad är en Street Boner? Är det när man lallar runt på stan och plötsligt råkar ut för en genant blodkärlsutvidgning?

Tre knäppisar

måndag 21 november 2011

Citat#15

"Each had his past shut in him like the leaves of a book known to him by heart; and his friends could only read the title."
-Virginia Wolf

Recension: Tree of Codes

Tree of Codes
av Jonathan Safran Foer

   En av de märkligaste böcker jag har läst. JSF har här utgått från en av sina egna favoritböcker, Street of Crocodiles av Bruno Schulz, och ur denna text bokstavligen karvat ut en ny historia. Det är die-cut technique, en variant på cut-up. Under ett helt år bar JSF med sig utskrivna kopior på Schulz roman som han strök under passager i, och försökte hitta sin egen text i texten. Sedan vidtog det mödosamma arbetet att skära bort de textstycken han inte ville ha. När han väl var färdig ville först ingen trycka den eftersom det ansågs omöjligt. För att få en inblick i vad för slags bok rent formmässigt vi pratar om så spana in vidjon.






   Men är det bra då? Tja. Det är så skruvat att man häpnar, och bara det gör det tillräckligt intressant. Men den som öppnar boken och rent bokstavligt väntar sig en ny klar historia träda fram med nåt slags begripligt narrativ och röd tråd blir nog besviken. Det liknar mer repetetiv konkretistisk poesi, där vissa fraser hänger med sida efter sida för att på ett kalejdoskopiskt sätt så småningom förändras, ingå i andra bilder och försvinna och ge plats åt nya bilder. Resultatet är fängslande och hypnotiskt när man väl kommer över det första läsmotståndet.


   Bokens produktionskostnader avspeglas i priset, för den lär ju inte ha varit billig att göra. Men den är, och förblir nog för ganska lång tid, ett av de märkligaste litterära dokumenten på årtionden.


Boken kan köpas från www.fabuc.com

söndag 20 november 2011

Genier ikväll

   Kid you not. Ikväll har jag bevittnat två geniers verk. Ingen av dem egentligen litterära, så jag steppar lite utanför den här bloggens vanliga fokusområde nu.

   Det var undergroundfilmkväll på Kajskjul 46 i Götetborg och det sedvanliga sällskapet av unga fnittriga tonåringar fulla på folköl och citodon blandades med de haschinpyrda kulturvetare i medelåldern som bänkade sig i de slitna fåtöljerna framför projektorn.

   Bl.a. fick vi se smakprov från demonregissören Henrik Möllers fantastiska kortfilmer då detta var release för hans nya samlings-dvd Ångesthunden. Jag har tidigare omnämnt honom här på bloggen. Han är helt jävla sjuk i huvet. Bäst gillade jag nästan när han visade ett urval av fan-mail han fått med bl.a. en kvinna som skickat bilder på vad hon brukar göra med sina kroppsvätskor, en annan från en nekrofil som skickat honom likdelar(!). Men hans filmer borde få tala för sig själva egentligen, och i denna sena timme är jag inte mannen att beskriva dem. Något litet ytterligare vill jag säga. Det är inte en slump att Möllers filmer genererat denna respons från märkliga existenser som kroppsvätske-kvinnan och nekrofil-mannen. Det är liksom bara helt naturligt. Möller själv är sjuk och de ser i honom en frände. Nedan en av hans kortfilmer, Grisaknullabyn:


   Efter Henriks filmer var det dags för legenden Tomas Halling. Jag har under flera år bara hört hans namn viskas bland obskyra absurdister och allmänfientliga dadaister, men inte haft förmånen att se honom själv. Nu äntligen.
   Han går på scen med dunder och brak, blåser i nån slang, har på sig en konstig mask och yttrar märkliga ord i mikrofonen. Hans framtädande är helt galet. Man riktigt känner av hans vansinne hela vägen ut i publiken. Han byter mask till något annat komiskt, löjeväckande eller farligt. Han drar på ett trumsolo, piper, väser, vrålar i micken som en besatt. Det här är IMPROESI på hög nivå. Det inser jag när Halling tar på sig en lampskärm som hatt och råkar få ett av dess fästen i munnen och omedelbart låter dårsvadan handla om detta.
   Inte regisserat. Inte repeterat. Bara ett vansinnigt flöde av ..ja, ordbajseri höll jag på att säga. Men intrycket är inte banalt utan snarare komplext. Jag tycker Hallings dårskap spiller över i vår värld och säger något om sinnessjukhuset vi alla lever i. 

   Samtidigt har jag viss kritik mot Halling att framföra. Att han är 80% genial och 20% patetisk och trivial är honom lätt förlåtet. Hur många genier finns det som är på topp hela tiden? 80% är en enormt hög siffra. Men vad jag verkligen hade velat se hade varit ett av hans galna trumbeat och chants räcka kanske fem-tio minuter i nån slags suggestiv resa.
   Men det jag önskar är troligen inte Halling alls. Han är intensiv, kort, snabb (vissa av hans nummer är sju sekunder långa). Det är som en vansinnig tourettes-patient på högvarv, en maniker som måste vidare, vidare, vidare...

Jag gillar det i allafall...


fredag 18 november 2011

RÖSTA PÅ HILDA!!!

FABUC avbryter det vanliga flödet för ett viktigt meddelande!!!

I barnprogrammet Mini-mello tävlar just nu min dotters docka och jag uppmanar alla starkt att gå in och rösta på den. De ligger för närvarande sist (obegripligt eftersom de uppenbarligen är bäst).

Man går in via länken http://svt.se/minimello och man kan rösta hur många gånger som helst, kostar inget -mer än en musarm efter 800 klick.

Rösta alltså på bidrag nr1, deltävling 3 -Hilda- fram till och med onsdag, och min och Novas evinnerliga gratitude är er! Röstar ni mer än en gång multipliceras vår tacksamhet med kvadratroten.

Om man är barn-fobiker är man ursäktad. Eller om man själv deltar med egen docka i mini-mellot.

PS. Det ÄR seriöst sjukt hur mycket klick/ röster det blir. Uppåt 200.000 per deltävling. Fatta alla jävla curling-föräldrar som sitter uppe hela nätterna och tar ledigt från jobbet för att klicka fram sin unge.

Och så jag då. Som inte alls är curling-förälder som postar det här, och t.o.m. har startat en fejsbok-grupp.

Egentligen är man ju emot hela skiten. Tycker bara det groomar in kidsen i en perverterad american idol-mode-medie-kult-svenne banan-hysteri.   Men aaaah, vafan ..den lilla tösen blir ju så glad.


Jaja. Ni stackars jävlar då. som läst så här långt. Ska ni inte få nåt för besväret?
Ok då.


Stupid Sock Creatures
av John Murphy

Två knäppisar.

torsdag 17 november 2011

Sex efteråt


The Beginners Guide to Sex in the Afterlife

   Vilken lättnad för alla som känner att det blivit lite för lite av den varan här i jordelivet. Man kan tydligen ta igen det sen. Men, vänta lite nu... påminner mig om vad prästerna sa till folk förr. Lev återhållsamt och gudfruktigt och du ska få ditt i himlen. Och de ljög ju! Hm. Kanske är den här boken också bara bluff och båg?
   När jag tänker närmare hoppas jag den är bluff. Jag vill inte humpa massa lik när jag är död. Lukten. Maskarna. Nä, fy då får det vara.

Fem knäppisar 

söndag 13 november 2011

Känslomässigt


The Body in the Dumb River
av George Bellairs

Dumma, dumma flod!

Fyra knäppisar

fredag 11 november 2011

Recension: Den okända trilogin del I&II

Recension av Mauritz Tistelös Skräckpolska, del I i den okända trilogin.

   Temat för Tistelös poesi är här Skräck. Långt ifrån allt handlar dock om skräck. Men jag inser att det kan vara min egen begränsning som drar denna möjligen förhastade slutsats. Vad som är skräck för en person är högst individuellt, och man kanske inte ska hänga upp sig på tematiken alltför hårt. Skräcken är aldrig ett färdigt skräckfilmskoncept, utan kan lura i mänsklig osäkerhet, i våra tvivel och mer vardagliga rädslor än i föreställningar om t.ex. spöken -även om spöken också existerar i dessa textfragment.

   Jag skulle ha recenserat den här för länge sen, men till skillnad från romaner eller noveller måste poesiläsning få ta tid. Du kan inte sträckläsa en diktsamling. En del grejer måste läsas om. Somligt gillar jag, annat inte. Somligt gillar jag väldigt mycket, och finner att det ofta är de grejer -den poesi Tistelö levererar i de textfragment, som inte bär den traditionella diktens form utan som i Brev från okänd (som återkommer), eller som i detta fragment i ett närmast kyligt rapporterande med datum- och tidsangivelse:

04.04.1994 Umeå

En 22-årig man blev en kväll efter en ishockeymatch
misshandlad av tre supportrar. Han satt på en
lekplats och gungade i kallkvällen, han sjöng på en
obegriplig sång när han blev påhoppad.
På regionsjukhuset berättade mannen att
gungställningen hade sjungit för honom.
Den 22-årige mannen avled senare.
Nästa matchdag när dom tre supportrarna står i
klacken började klacken sjunga den obegripliga
sången.

   Distansen man erfar vid det närmast tidningsmässiga omnämnandet av någon som en "22-åring" bryts effektfullt mot det märkliga och bizarra. Samlingen avslutas med ett antal fotografier på människor, alla i huvor vilket ger en association till bödelshuvor, både dem bödlar en gång bar -men också de man trär över huvudet på offer vid avrättningar. 




Recension av Mauritz Tistelös Skrattgropar, del II i den okända trilogin.

   Den andra boken i Mauritz Tistelös Den Okända Trilogin är en poetisk och drömsk samling texter vilka varierar mellan korta, ur sitt sammanhang ryckta ögonblick ur livet, delar av konversationer och dikter. Mauritz idé, eller konceptuella tanke och röda tråd, i dessa texter, har varit att laborera med temat Skratt (eller humor). Enligt egen utsago eftersom humor för honom varit något vilket han tidigare inte sökt sig till, och därför nu velat tvinga sig att undersöka.
   Tistelö arbetar ofta med upprepningar, och de ger ett väldigt effektfullt intryck i vissa dikter. Många som sett honom minns säkert ett gammalt storverk som dikten "30-åriga män". Det återkommer här på flera ställen.
   En annan sak som slår mig är hur vid ensam privat läsning av Tistelö jag inte alls känner hur temat humor slår igenom, men hur desto tydligare temat syntes vid de uppläsningar Tistelö gjorde vid bokens release-kväll på Oceanen.
   Det här är kanske Tistelös svåraste bok, i bemärkelsen svår att ro i land med, eftersom humor är så vanskligt. Att bara skriva dråpliga dikter hade varit en enkel väg ut, men precis som i Skräckpolska finns det mycket jag inte uppfattar som tematiskt här, men som för den skull kan vara tydligt eller klart för någon annan.

   Som alltid med poesi har man sina speciella stycken som man gillar. Jag gillade kontrasten i följande rader: Vi ska snart dö, säger vi/och börjar slicka/Vi kommer inte leva länge till/säger vi/och slickar vidare/Vi är ledsna, vi vill inte dö/vi har så mycket kvar att ge/säger vi och slickar vidare/

   Tistelö är en av de där outtröttliga självpublicerande poeter som står utanför det etablerade men ger fan i att tiggande knacka på förlagens dörrar. Han har ändå genom många år av uppläsningar och engagemang i poesivärlden på ett sätt blivit etablerad. Jag respekterar verkligen det där underground-patoset. Det talar om rätten att få göra sig hörd, och att den rätten inte ska bestämmas av förläggare med kyliga vinstintressen eller en arbetsmarknadspolitik som förvägrar människor att också hinna förverkliga sig själva. Tistelö har gett ut många diktsamlingar, som också finns på biblioteken.

Skrattgropar kan köpas från www.fabuc.com för 50:- + porto.

onsdag 9 november 2011

Kaptenansikten


Faces of World's Captains
av Kenji Miyakoshi

   Japanen Miyakoshi har samlat mer än 300 teckningar han gjort av kaptener han mött världen över i en bok. Ganska apart.

Två knäppisar.

måndag 7 november 2011

Smittan går


Hivet Går -stuveriet som binäring bland norrländska småbrukare
av Ulla Wessling

   Glöm det där du har hört om att HIV utvecklades i Afrika från mitten till senare delen av 1900-talet genom att korsa över från apor. HIV grasserade nämligen friskt redan på 30-talet bland norrländska stuveriarbetare och småbrukare. Eller?
   Ja, det var i allafall min första association när jag såg den här underbara titeln som tiden plötsligt gjort möjlig att tolka annorlunda. Fyndad djupt ner i källarvalven i Göteborgs stadsbiblioteks magasin.

Tre knäppisar

söndag 6 november 2011

Apart Gravitation


Gravity Is A Push
av Walter C. Wright, JR

   En av alla dessa vetenskapliga teorier som förlorade slaget, och i det här fallet skonsamt glömdes bort. Särskilt så eftersom boken publicerades 1979. Nu var Wright i och för sig inte först med att lansera en alternativ teori till Newton som gick ut på att gravitationen är en repellerande kraft snarare än en attraherande. Redan 1784 publicerade George-Louis LeSage en dylik teori.  

   Jag minns också en episod ur (den annars rätt trista) teve-serien Vänner från 1990-talet i vilken rollkaraktären Phoebe har en diskussion med Ross om gravitationen och driver honom till vansinne genom att hävda att hon inte "tror på den." Hennes argument är, och nu citerar jag från minnet: "I don't feel that I'm being pulled down, as much as it feels I'm being pushed down."

Fyra knäppisar för Wright

lördag 5 november 2011

Försvunna böcker

   Många av litteraturhistoriens stora verk har gått förlorade för alltid. Med biblioteksbranden i Alexandria försvann en enorm mängd texter, men många har försvunnit mindre dramatiskt, gömts undan, fallit sönder, slängts. Några har säkert hamnat som stoppning i väggar eller skor. Kanske eldats med för matlagning. Ibland hittas uråldriga texter, som fyndet av stora delar av Ciceros De res publica 1822, eller Dödahavsrullarna 1947 vilka en pojke fann i en grotta.

    En del av böckerna känner vi endast till genom omnämnandet i andra, bevarade böcker. I vissa fall är stora delar bevarade genom citeringar. I andra fall vet vi såklart inte ens om att vi saknar verk av stort värde. Många böcker har såklart också medvetet jagats rätt på och förstörts, särskilt under inkvisitionen.


Nedan listar jag ett litet utdrag av några kända saknade verk.


Aristoteles t.ex. andra delen av Poetiken. Man tror att vi endast har en tredjedel av Aristoteles samlade produktion bevarad idag.

Aischylos Prometheus-trilogi, där bara delen "Den fjättrade Promethues" är bevarad.

Euklides Pseudaria eller Book of Fallacies, som handlar om felaktiga resonemang.

Demokritos, den tidiga atomteorins fader från antiken, vars verk man bara känner till via referenser i andra verk.

Gorgias Om icke-existensen, där bara två textfragment existerar.

Protagoras Om Sanningen

Pythagoras. Inga av Pythagoras egna texter finns kvar.

Inventio Fortunata, en 1300-talsbeskrivning av Nordpolen(!)

Bartolomaeus Ingannevoles Enchiridion Mendacii, eller Lögnernas Handbok blev ihop med författaren bränd på bålet av inkvisitionen och endast förordet är intill modern tid bevarat.*)

Francois Villons diktverk "The Romance of the Devil's Fart."

Shakespeare. Flera av Shakespeares pjäser, bl.a. Love's Labour's Won.

Moliére. Många av Moliéres pjäser.



*)Ett fantastiskt förord som jag har i engelsk översättning i en av mina böcker, och som jag vid tillfälle ska återpublicera här på bloggen när jag får tid.





Huvudsaklig källa, och omfattande lista (men ej komplett) över försvunna verk:

fredag 4 november 2011

Grekiska brevbärare



Greek Rural postmen And Their Cancellation Numbers
av Derek Willan

   Nej, jag bedriver inte någon slags kampanj mot greker (se tidigare inlägg). Det bara slumpar sig såhär ibland. Nu blev det ännu en grekisk bok. Om jag nu ska fortsätta på spåret så -all support till det grekiska folket som kämpar för att inte bli slavar under de omänskliga villkor storkapitalet håller på att sätta för dem.

   Boken ifråga jag valt för dagens inlägg är inte särskilt intressant att skåda, utan det är helt och hållet titeln som avgör dess värde. Den vann faktiskt Bookseller/Diagram Prize for Oddest Title of the Year för sin bizarra titel 1996. Ursäkta förresten för att det inte går att se vafan bokjäveln heter, men det är ett av de tristaste och mest lågupplösta omslag jag haft att göra med -ni får helt enkelt lita på mig att boken verkligen heter så.

   Märkligt nog tycks boken ha falllit i glömska ändå, och är svår att få tag i idag. Men vad gäller titlar måste jag säga att det är en höjdare.


Fyra knäppisar

torsdag 3 november 2011

Synopsis

Story 3A (avknoppad från 1B) tema, miljö    VIOLETT förnekande, lögn

Sidohändelse: Ett violett giftmoln är synligt över London. T förnekar att det skulle vara ngn fara med det. T funderar över hur länge hon förnekat sig själv sexuell utlevelse, och kommer fram till att det är dags att ändra på det. T sminkar över en finne (LÖGNEN). T får ett mail från Jonas Ulfvarson men mailet är tomt.(?) T träffar sin gamle vän Henry på stan och de utbyter hälsningsfraser. På väg till klubben krockar taxin med en struts som dör. Strutsens ägare är förtvivlad och skrattar. T säger till honom att det nog är gråta han vill (FÖRNEKANDE). Sen går T på klubben. Hennes biljett medger inträde i den exklusiva källardelen "The Dungeon", som är en S/M-swingersdel, för kändisar och medlemmar. T skulle inte kunnat komma in här vilken dag som helst. Efter en sväng i den övre allmänna delen går T ner under. Stjäl påpassligt en plånbok från en dams handväska. Tar en näsa. Får syn på Zoot som får en avsugning av en ung kille. Försöker undvika honom. Träffar en mystisk kvinna som kallar sig Lady Kook, och som verkar veta en del om T. Hon säger att hon bor på hotell si o så, och ger T en nyckel till hennes rum. Efter det åser T en fejkad tortyrscen där en person rådbråkas. Upptäcker att Zoot också åser detta. De börjar tala med varandra och när T anklagas av damen för stölden förnekar T bestämt detta och kommer undan med det (LÖGNEN). Zoot föreslår sen att T ska följa med honom.

Valet- Ska T följa med Zoot eller gå till Lady Kook på hotellet?

onsdag 2 november 2011

Grekskratt vs Gravidskratt

Vi har ju haft tema skratt här förut under inlägget Asgarv. Nu blir det en jämförande undersökning mellan 1) Det Grekiska Skrattet



där Platons småflinande över de eviga formerna mest känns krystat och torrt. Två knäppisar.

och 2) Det höggravida där Jenny McCarthy, vem hon nu än är, garvar så hon får foglossningar, över vad vete endast hin håle...




Tre knäppisar.

Segrare = Gravidskrattet

tisdag 1 november 2011

Utomjordiskt


Alien Influence on World Art vol.I
av Noah Henry och Andy Rage

   Vet ej hur många volymer de planerade, jag känner bara till den här, volym ett. Men det är klart, vill man så kan man se aliens överallt hos Michaelangelo, Rubens och Picasso.

Fyra knäpp-ufos.

lördag 29 oktober 2011

Servants


Servants of the Wankh
av Jack Vance

Ain't we all, Jack? Ain't we all...

Fem knäppisar för denna underbara titel

fredag 28 oktober 2011

Citat #14

Klassikerutgåvor är snarare möbler än litteratur
-Jacques Tati

Kastrering


Castration -The Advantages and the Disadvantages
av Victor T. Cheney

   Pro et contra. Bra att var och en får en objektiv inblick i denna komplexa fråga. Så att man kan fatta ett beslut grundat på fakta.

Fyra knäppstakar


Boken finns att köpa på www.fabuc.com

torsdag 27 oktober 2011

Zombiefilm och samhällskontrakt

   Vad kul! Min ungefär tio år gamla och helt bortglömda artikel Zombiefilm och Samhällskontrakt som ursprungligen publicerades i Sjukjournalen runt år 2000-01? har blivit återpublicerad på bloggen Swedish Zombie, och dessutom försedd med massa läckra bilder och illustrationer.

Här är länken:

onsdag 26 oktober 2011

Olemplig


How To Be Anappropriate
av Daniel Nester

Tja. Så länge det är dig själv du pullar... det finns värre olämpligheter.

Tre knäppisar


Boken kan köpas på www.fabuc.com för 135 förrädare.

lördag 22 oktober 2011

Recension: Tooth And Nail

Tooth And Nail
Craig DiLouie

   Zombie-lit. Det är för mig som en stort jävla ägg med godis för en unge på påsk, eller som när jultomten halkar på furstutrappan och bryter nacken och tappar ut julklapparna halva stans ungar skulle haft. Jag älskar det.

    Men. Jag är inte en okritisk läsare (se recension av Rechts Plague of the Dead), och jag är vad gäller denna genre fast i mina egna inkörda banor om hur det ska vara som jag vet att jag har svårt att göra avkall på. Zombie-litteraturen har exploderat ut i ett antal olika tolkningar av zombien som fenomen, och DiLouie följer inte den av mig föredragna (klassiska) fåran av dem som döda, utan hos honom är de sjuka men levande monster. I filmväg såg vi det i 28 dagar senare, och visst det kan funka. Det man vinner i realism, förlorar man dock i skräckfaktor anser jag. Men jag är ändå beredd att köpa hans story för den är ytterst välskriven och vad gäller detaljrikedom väl researchad. Jag är också glad att han inte, som vissa andra zombieförfattare på senare år urartar till att försöka skildra händelser ur zombiens perspektiv. Zombien har förfan inget perspektiv. Den är bara en horror auotomata, och det vore som att skildra ett vardagsliv utifrån hur dammsugaren upplever söndagsstädningen.

    I Tooth And Nail får vi till större delen av tiden följa ett gäng militärer i deras kamp att rensa, sen hålla och till slut överleva i New York. I början av boken fann jag det tradigt då jag aldrig gillat militär-skildringar. Machoismen, lojaliteten, hierarkin.. bla, bla, bla. Men efterhand som situationen förvärras suger DiLouie in mig i historien, och när horderna av infekterade helt dominerar gatubilden och väller ner för 42nd street är jag såld. Det här är en av de bästa zombie-skildringar jag läst. Stundtals bättre än Max Brooks klassiska World War Z.

Jag rekommenderar den starkt till alla som är inne på zombies.



Länkar:

Recension av Tooth & Nail på swedishzombie.com

Artikel Zombiefilm och samhällskontrakt jag skrev för Sjukjournalen snart 10 år sen om zombies där jag lade ut texten lite mer om filosofiska implikationer av fenomenet som sådant...

Beach bojs


The Beaches Are Moving
av Wallace Kaufman och Orrin Pilkey

   Eh? Hört talas om tidvatten? Okej, okej, okej nu börjar väl den observante och beläste bloggföljaren mumla om erosion och landskapets förändring. Men inte fan sjunker vattennivån nånstans ändå. Om nåt så stiger den...

Två knäppisar kan den få

fredag 21 oktober 2011

Schizoid


How to Become A Schizophrenic -The Case Against Biological Psychiatry
av John Modrow

   Om det är en lång semester från arbetslivet man är ute efter vore det nog enklare att faktiskt sätta en yxa i foten. Och man skulle ändå ha behållning av livet. Men det kanske inte alls är vad den här boken handlar om. Nåt säger mig att den är sprungen ur den radikala kritiken av psykiatrin som på 60- och 70-talen gav oss såna underbara yttringar som Wolfgang Huber och SPK (och då menar jag inte Svenska Pudel Klubben).

Är den här boken egentligen knäpp alls? Jo okej då, tre knäppon.

tisdag 18 oktober 2011

Flick-intressen


Girls Interests

  Jag må vara naiv, oskuldsfull och helt ofördärvad men det är slut med det nu. En helt ny dimension av ormtjusningen öppnade sig just för mig som jag aldrig ens reflekterat över förut. 

Fem knäppisar för den här lilla pärlan

torsdag 13 oktober 2011

Trafikmaktordningen

   Jag vill här slå ett stort slag för en bok som inte är särskilt apart eller konstig utan bara helt enkelt jävligt vettig: Trafikmaktordningen. Jag hoppas att många läser den.

   Boken kan laddas ner gratis som PDF eller beställas för 72 kronor styck från www.planka.nu, eller från förlaget Korpen Koloni.

Bokens informationstext:
   Aktivistnätverket Planka.nu har sedan starten 2001 varit Sveriges mest påhittiga kritiker av infrastrukturpolitik och förespråkare av gemensamt finansierad kollektivtrafik. Den här boken är en syntes av deras tankar som tar ett brett grepp om våra transportformers inneboende motsägelser och orimligheter. I kritiken av projekt som höghastighetståg och spårbilar framträder den påtvingade rörligheten som ett grundläggande problem. Vi tvingas hela tiden resa allt längre sträckor för att kunna ha fungerande liv, men våra möjligheter att göra detta är allt annat än lika. Den rådande trafikmaktordningen innebär både hierarkier av olika trafikslag och att människor har vitt skilda möjligheter att förflytta sig.
           
   Men boken höjer också blicken från stadsrummets mest påtagliga orättvisor och ställer frågor om vår tids allmänna beroende av transporter. Vill vi verkligen ha en utveckling där vi uppmuntras till längre och längre resor varje dag? Och varför inbillar vi oss att planetens resurser skulle tillåta det?
           
   Istället för automobilitet förespråkar Planka.nu tillgänglighet och sår så fröet till en framtid i vilken vi inte ständigt måste förflytta oss för att leva ett bra liv.
Planka.nu är ett nätverk av lokalorganisationer som arbetar för en avgiftsfri kollektivtrafik. Utöver den opinionsbildande verksamheten organiserar de avgiftsstrejkande kollektivtrafikanter i p-kassan, en solidaritetsfond där medlemmarna betalar varandras böter. Planka.nu finns i dagsläget i Stockholm, Göteborg, Skåne och Oslo. Denna bok är skriven av Planka.nu Stockholm.

Från bokens introduktion:

Man föds inte till bilist, man blir det.

   Mobilitet och klass är tätt sammanvävda. Inte bara därför att möjligheten till mobilitet hänger samman med ekonomiska resurser, utan även för att ett samhälle byggt efter dagens mobilitetsparadigm, automobilitet, direkt bidrar till ökade ekonomiska och sociala skillnader.

   Alla kan vid en första anblick se att ett samhälle som prioriterar bilism gynnar bilister. Lika tydligt är det att andelen vita, högavlönade män är överrepresenterad bland bilister, precis som motsatsen gäller bland kollektivtrafikanter. Men ett samhälle som prioriterar bilism, och ser evigt ökande mobilitet som ett närmast magiskt framgångsrecept, ökar även skillnaderna mellan sina invånare och sina olika delar på andra sätt.
  
   Trafikmaktordningen är en hierarki bland trafikslag, med bilen i toppen och kollektivtrafiken, fotgängarna och cyklisterna underst, och tar sig uttryck i att dessa färdmedel tilldelas olika mycket resurser och plats. Med bilen överst i trafikmaktordningen får vi ett samhälle byggt på automobilitet. En värld där våra liv i alltför stor utsträckning styrs av bilen.

   Den här rapporten är skriven för att klargöra hur den rådande trafikmaktordningen ser ut och vilka konsekvenser den får: ett samhälle byggt på automobilitet är inte bara skadligt i ett ekologiskt perspektiv, det leder även till ekonomisk och social segregering. Genom att belysa problemen med dagens trafikhierarki och skissa på ett annat sätt att planera och hantera rörelse så tror och hoppas vi att vi också kan ge inspiration till lösningar på andra samhällsproblem.

   Bilismen ställer oss mot varandra, vem har inte upplevt känslan av att sätta sig i en bil och helt plötsligt bli bilist? Att sätta sig i en bil verkar, för vem som helst, nästan per automatik leda till ett egoistiskt beteende där alla försöker tjäna något på andras bekostnad. Att sätta sig i en bil förvandlar ens medmänniskor (andra bilister, cyklister, fotgängare, kollektivtrafikanter) till hinder. Vem kan inte, med handen på hjärtat, känna igen sig i den aggressiva och konkurrerande själviskheten som bilen producerar hos en? Eftersom detta beteende inte är något vi tycker bör uppmuntras, och eftersom vi är övertygade om att man inte föds till bilist, utan att man blir det, anser vi att risken för att folk blir bilister måste minimeras.

   Därför vill vi inte bara ändra på trafikhierarkin och putta ner bilen till botten, utan vi vill ha ett samhälle byggt på helt andra premisser. Ett samhälle där ingen tvingas in i bilism, varken aktiv eller passiv. Ett samhälle där människors tillgänglighet till det de behöver för att tillfredsställa sina behov och begär sätts i första rummet, ett samhälle vi bygger och lever tillsammans, ett samhälle av (lokal)samhällen.

onsdag 12 oktober 2011

Felstavat


Your Golden Opportunity Is Comeing Very Soon
av R.J. Shaughnessy

   Undrar vad killen ansvarig för omslaget skyllde på när hela upplagan kom från tryckeriet?

Tre knäppisar