Fanzines: Träsket Glöder

   De flesta vet väl idag vad fanzines är. Små, helst avsiktligt amatörmässigt utförda publikationer i liten upplaga för någon subkulturell yttring. Ordet kommer ju av att det är fans, anhängare själva, som skapat tidskriften. D.I.Y.

   Själv gjorde jag en gång i tiden ett punkfanzine som hette Träsket Glöder. Det kom ut i endast ett par nummer mellan åren 1989 och 1991. Upplagan låg på ett par hundra exemplar per nummer, som mest 500 har jag för mig. Den såldes på spelningar, festivaler, skivbutiker, ockuperade hus och via återförsäljare i punkscenen runtom i andra delar av landet. För mig var punksvängen relativt ny och väldigt spännande. Jag var influerad av tidigare och andra samtida zines, undergroundklassiker som Banan, Profitblaskan, Mina Ögon! Mina Ögon!, Bubbelbad, Skottkärrans Ande, Skrutt, Crash-Mag, Lever Korv? och även såna som kom efter att jag börjat, som Filth-Noize och Sika Apärä. Jag har säkert glömt några. Här är några omslag från min blaska. Hoppas bildkvallen duger.

       

         

  

   Man skrev om sånt som hände, spelningar man var på, band man intervjuat, anarkism och aktivism, krogar man blev utslängd från. Man recenserade skivor man gillade eller skrev om hur jobbig snuten var eller hur man enklast snattade. Reportagen handlade om hur man fick frisedel (vilket fortfarande inte var lätt i slutet på 80-talet), sabotage mot Shell, husockupationer, eller bara snack om droger eller pubertala skämt. När jag bläddrar i mina gamla nummer rodnar jag lite över hur naiv man var, och dessutom ofta politiskt inkorrekt -för att inte säga rent ut sexistisk- punkscenen var innan 90-talets början. Ibland passade jag på att pula in serier jag ritat eller noveller jag skrivit och märkte till min stora förvåning att dessa fick en publik. Det var häftigt. (ur innehåll:)

                

   Och så bytte man fanzines med andra fanzine-makare runt om i landet. Man tog tio ex. och gav bort tio ex. och sen sålde man vips massa andra fanzines också. På så sätt fick man hjälp att sprida sin egen tidning, och hjälpte nån annan sprida sin. Samlade på andras gjorde man också då man alltid lade undan ett exemplar för sig själv. Jag hade som mest hundratals andra fanzines hemma, men olika katastrofer och flyttar och ett allmänt röjarliv hade decimerat allt till kanske sextio eller sjuttio stycken när för tio år sen ett punk jag halvt om halvt kände fick låna sista lådan på löfte att komma tillbaks med dom. Han flyttade visst från stan och med honom tidningarna. Har ingen aning om vart, och minns inte längre vad han hette ens. Att jag idag har kvar egna exemplar av Träsket Glöder berodde på att jag var så försiktig att jag länge hade dubbletter. Nu är dessa enstaka exemplar allt jag har kvar. Dom är ej till utlån såklart.

   Runt om i landet finns massa såna här skatter. Gamla zines som Banan eller Crash-Mag. Dom är nog inte lätta att få tag i längre, men ibland poppar dom upp på Tradera, slitna och nerspydda. Jag vet faktiskt inte i vilken utsträckning det fortfarande görs nya zines, men jag misstänker att datarevolutionen och internet har förändrat publiceringsvillkoren även -eller kanske särskilt, här. Själv tycker jag det ligger nåt charmigt i det där gamla, det maskinskrivna, nedklottrade, spritpenne-layoutade huller-om-buller-estetiska.

   För några år sen kom en bok om svenska fanzines ut som heter Fanzinerad, av Fredrik Kullman och Sabina Ostermark. Där kan man läsa om många -men absolut inte alla- gamla zines. Tyngdpunkten ligger på 90-talet och många gamla 80-talszines saknas således.

   Många andra gamla zines finns till nedladdning från Sörlings (upphovsmannen till Profitblaskan) blogg Turist i tillvaron