Recension: Full sysselsättning

Recension: Full sysselsättning

av Pontus Lundkvist

   Satiren är stendöd proklamerar Pontus Lundkvist i sitt inledande förord till seriealbumet Full Sysselsättning. Bara för att sedan motbevisa sin tes genom att fullständigt krossa, mangla och trampa över alla tillåtna gränser på ett lysande sätt vars like inte skådats sedan Lars Hillersbergs dagar.

   Samtidigt är det väl, om jag förstår Pontus rätt, så att satir blir jävligt svår i en värld där högerns absurda agenda blivit så extrem att den självt numer är kung på satirscenen. Det här är Lundkvists första helt egna albumsläpp, trots att karln figurerat i Galago och sin egen publikation Det Grymma Svärdet i åratal (och några år till..). Innan det hade Pontus redan på 80-talet ett punkfanzine som hette Mina Ögon! Mina Ögon! som jag fortfarande håller för ett av den tidens främsta. Arvet från fanzinesscenen är tydligt i Pontus seriekonst. Emellanåt består pratbubblorna av den tidens klipp-och-klistrade maskinskrivna texter, lite lätt kaotiskt huller-om-bullriga. Det är skitsnyggt.

   Hans tecknarstil har utvecklats sedan de tidigaste serierna, men behållit en särprägel som gör att man omedelbart känner igen en grej som Lundkvistsk. I serietecknarkulturen är det ovanligt. Det finns gott om Pirinen- och Max Andersson-imitatörer men färre som utvecklar en genuint egen stil.

   Full Sysselsättning innehåller både nytt material och sådant som tidigare varit publicerat i Galago och DGS.

  

   Det är märkligt hur hatade Pontus serier har blivit, och hur de från höger har beskyllts för att själva vara just ...hatiska. Satir över Reinfelt som pedofil väger ju trots allt pretty jävla lätt på hat-vågskålen jämfört med utförsäkringar, slavjobb, klassklyftepolitik och stölden av det offentliga. Pontus är farlig för han visar vilka det verkligen är som hatar, och det är inte vänstern. Samtidigt måste vi från vänster ibland få garva åt människoföraktet från höger, se deras ikoner stjärtknullas och brinna, för att orka stå ut. Det finns ingen som erbjuder det bättre än herr Lundkvist.

PS. Recensionen var klar för publicering ages ago. Boken kom väl i maj nån gång och jag fick ett recensions-ex som jag skulle recensera för Arbetaren. Men av olika anledningar valde de att inte publicera, så wtf.. synd att bara låta den ligga. Nu kommer är den här på Fabuc-bloggen istället.