Har återfått orken att ägna lite tid åt mitt nätliv igen efter att ha svävat på influensans små puffiga febermoln med toppar på mellan 39 och 40 grader sedan i onsdags. Har tillbringat tiden i NoNo-Land med att yra, titta på program på teven med snutar som kränker folk, idioter som ramlar och slår sig ohyggligt illa och söta djur som gör roliga saker. Allt varvat med osunda doser reklam då jag varit alldeles för trött för att orka zappa bort den. Detta har blandats till en surrealistisk misch-masch i min överhettade hjärna och mina (mar)drömmar har varit ohyggliga.
Men jag har insett en grej också. Sist jag hade en kort period av socialpornografiskt fluktande på televiserade snutövegrepp (7-8 år sen) så fyllde de mig alltid i hundra procent av fallen med en rättmätig vrede över polisens beteende och ett sunt snutförakt. Det gör de i och för sig fortfarande. Men där man liksom (nästan) alltid tidigare "höll på" den utsatte just för att det var snuten de hade mot sig så måste jag säga att jag blivit mycket mindre förlåtande mot alla dessa fulla puckon i motorfordon (eller faktiskt fortkörare över huvud jävla taget). Jag gillade aldrig rattfyllerister då heller, men nåt har hänt. Jag tror inte att det är att jag blivit gammal. Jag tror att det har att göra med att jag blivit farsa kanske.
Jag lackar ur mer på fighters också, folk som spelar allan på stan och ska slåss. Har börjat älska att se dem åka dit. En video med ett rattfyllo eller en misshandlare som snuten bryskar upp känns liksom både lite rätt och lite fel samtidigt. Ytterst förvirrande. Slutar väl med att jag blir en ärkekonservativ dödsstraffsförespråkare. En polis i varje gathörn. Jag är lite orolig för en sådan händelseutveckling.
Hursomhelst. En bok vars omslag har lite relevans till kvällens något utsvävande text är ju denna fantastiskt aparta skapelse:
Police Officers A to Z
av Jean Johnson
...och den första frågan som inställer sig blir ju varför den här boken finns? Då man ju uppenbarligen inte kommer att hitta något riktigt svar på frågan blir man utlämnad åt spekulationer. Kanske är den en public-relationsgrej utgiven av amerikansk polis i kölvattnen efter snutrasism/raskravaller/mutskandaler etc? Lite av en "lär-känna-din-lokala-snut" för att förbättra förtroendet hos allmänheten?
Eller -vilket är ännu roligare- en bok vilken polismyndigheten vill visa upp sina mest "kända" profiler i någon slags enorm överskattning av ämbetets sex & rocknroll-appeal. Trafikpolisen på omslaget är nog bara ett olycksfall i arbetet. Får vi hoppas.
(Hey Mister! That is Robert Johnson. He directed traffic in Bronx for 13 years. He is a goddamn hero, son! Don't you forget it!)
Fyra knäppisar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar