Thin Them Out
av Kim Paffenroth, R. J. Sevin & Julia Sevin
Lättläst novell i pamflett-format på zombie postapokalyptik-temat som gav mersmak. Vann den i en bokutlottning som den excellenta zombiebloggen SwedishZombie höll. Egentligen kändes den inte som en novell, då en novell till sin struktur på ett kort tidsspann oftast hinner med den dramaturgiska "bågen" av uppbyggnad, konflikt och lösning -precis som en roman men på färre sidor. Detta kändes mer som en uppbyggnad till något större, för att sedan abrupt avbrytas. Kanske är det tänkt att fortsättas någon gång, av dessa författare, i romanform.
Måste säga, som ett fan av zombiegenren och van läsare, att författarna håller spänningen uppe väl i de stycken som skildrar människornas kamp i sökande efter skydd, mat och trygghet, och inte faller för frestelsen att låta allt bara vara gore-violence och mayhem -vilket sällan faller väl ut i upplevelsen vare sig på film eller i litteratur. Istället är det mycket spänningen, osäkerheten och rädslan som fokuseras. Så även rädslan mellan mänskliga kontrahenter och faran av att inte kunna lita på varandra.
Författarna är också relativt enhetliga i sin stil vilket jag upplevde som professionellt. Men, min egentligen enda invändning rör de få stycken där en zombie själv skildras i första-person. Zombien förses där med ett visst mått av tänkande, motiv och minnen vilket enligt min mening gör den alltför mänsklig. Här blir en konflikt uppenbar mellan den litterära frihet alla författare har att självklart återuppfinna världen efter sitt gottfinnande och trohet mot redan etablerade kategorier. Jag menar att zombien idag är en såpass etablerad kategori (för de som hängt med) och att denna kategori reducerar zombien till en horror automata, bara kapabel att dräpa de levande utan urskiljning eller eftertanke. Intressanta stickspår i denna etablerade zombiemytologi har låtit zombien ha vaga reminiscenser av ett glömt förflutet i vilket zombien kan försöka tala i en telefonlur eller söka sig till platser som en gång varit en källa för själlös glädje (t.ex. supermarkets, som i Romeros Dawn of the Dead).
Men det är skillnad på vaga "minnen" av ett liv utan förmåga till tankeverksamhet -och ett faktiskt tänkande. Skälet till att jag är så konservativ när det rör zombien har väl att göra med min uppfattning att den är en lika etablerad historisk kategori som nazister eller pirater. Om i en film eller bok t.ex. nazister helt felaktigt porträtterades som anhängare av fri invandring och multikultur så skulle jag förvisso anse det vara författarens frihet, men jag skulle uppleva det konstigt. På samma sätt skulle en film om pirater som åkte runt på haven och bistod skepp i nöd likt nån slags sjöräddning och skänkte snarare än tog kännas som ett brott mot en allmän överenskommelse av vad pirater betyder.
Men. Jag ska inte tjafsa för mycket om det. Jag tyckte Thin Them Out var mer än hyfsad, och jag ser fram emot att få se mer av dessa författare framöver.
Utmärkt recension!
SvaraRaderaDet där med tänkande zombier har jag också brottats med och ännu inte bestämt mig. Jag är egentligen stockkonservativ och finner hela tanken med zombier som kan ta sig en funderare över saker och ting helt orimlig. Sedan gillar jag en del författares tilltag ändå. Som zombien i Thin Them Out som blir så nöjd med att använda sin uppslitna mage som förråd. Eller "R" i Isaac Marions Warm Bodies som KÖR BIL! (Vilket jag länge retade mig enormt mycket på.)Eller Miller II:s Het Madden som har så mycket intellektuell kapacitet att han egentligen inte borde kallas "zombie". Mer logiskt är nog när författare gör som t ex Craig DiLouie som skriver om "infekterade" i berättelser som gör en zombiefantast glad då det passar in i genren utan att helt mosa logiken. Det finns mycket att säga i ämnet. Jag ogillar t ex när zombier är snabbare och starkare än de någonsin var i levande livet. Som i filmen Le Horde, där de blir rena trapetskonstnärerna. urdumt.
Jämförelsen med nazister och pirater var inte bara rolig - utan väldigt träffsäker!
Jo, som sagt enstaka undantag från total hjärndödhet som kan bortförklaras med reflexer eller djupt liggande "minnen" -kanske t.o.m. möjligen förmågan att klumpigt framföra en bil (fast jag är tveksam). Tyckte oxå att förvaringen i magen gick an. En grej jag ju glömde nämna i rec på Thin them out var ju att zombien porträtterad registrerar människor med sitt seende men inte omedelbart anfaller dem. Varför? det störde mig lite. jag var oxå anti snabba zombies först när de kom i Dawn of the dead-remaken, men har sen ändrat uppfattning. så länge de som du säger inte blir snabbare än vad de var i livet (har ej sett Le Horde).
SvaraRadera