fredag 21 januari 2011

Recension: In i labyrinten

In i labyrinten, dragga i kanalerna av Rikard Larsson
Bokförlaget H:ström

   En roman som ger röst åt ett "krackelerande sinne"och tränger ner i "den ensammes dunkla rum" som baksidestexten lovar, väcker ju såklart min nyfikehet. Det är en experimentell roman, som håller vad den lovar. Det är också en text som tar emot och gör läsningen besvärlig. Författarens kommatering är högst underlig, meningarna ofta alldeles för långa, upprepningar ett stilval, och tankekedjorna splittrade. Titeln anspelar förresten på huvudpersonens besatthet vid penetration, ofta anal. Det är emellertid osäkert om det någonstans i berättelsen egentligen förekommer någon penetration eller om allt bara händer i huvudpersonens fantasi. Ofta beskrivs ett händelseförlopp på ett sätt, för att sedan beskrivas på ett annat helt motstridigt sätt. Tvivel kastas ständigt över det skedda och dess riktighet.
  
   Några händelseförlopp och fraser återkommer ofta, kollegan Gerhardsson och dennes fru som kommer på besök varvid huvudpersonen som är kvinnohatare blir upprörd och inför Gerhardsson sätter igång att knulla dennes fru (eller inte). Ett barndomsminne varvid huvudpersonen ska kyssa en jämnårig flicka under en balkong och dennes äldre bror kommer och ger honom stryk.
   Upprepningarna och variationerna är många, och händelserna blandas också samman då de åter beskrivs, så att personer från ett händelseförlopp smyger över i ett annat. Ordflödet är som en galet, energisk monolog hållen av en babblande dåre, som ofta splittrar upp ordströmmen med utrop som fy, fy, fy eller könsuttryck. Det är som en Tourettespatient på högvarv. Och precis som hos många med Tourettes bär huvudpersonen också på ett stigma av skam och skuld. Det här är inte en lycklig persons berättelse utan en djupt förtvivlad, även om denna förtvivlan får sökas mellan raderna och aldrig egentligen klart uttalas. 
   Särskilt i början av boken, innan jag vande mig vid författarens speciella språk, fick jag läsa ett par sidor i taget. Sista halvan sträckläste jag. Den här boken vann faktiskt på mig.

2 kommentarer:

  1. Onekligen intressant beskrivning.

    SvaraRadera
  2. Ja, den var värd pengarna och tiden. Köpte den på h:strömrean förresten, så det var ju inga pengar att tala om. Men man värderar ju sin lästid. =)

    SvaraRadera