Står och har långtråkigt i info-disken på Stadsbiblioteket och har plockat upp en asrolig bok.
Penelope Smith -Hur man pratar med djur. Måste dela med mig lite:
(...) En sommar hade jag väldiga duster med loppor trots att jag hade använt mig av så gott som alla naturliga och icke-giftiga motmedel. Jag bestämde mig då för att kommunicera med lopporna för att förstå deras verklighet bättre och försöka få dem att lämna mina hundar och katter ifred.
De budskap jag hela tiden fick från dem oavsett vad jag sände till dem var "Vi är hungriga". Kanske var det matdags när jag försökte kommunicera så att de hade det mesta av sin uppmärksamhet inriktad på föda. Men jag fick för mig att deras "Vi är hungriga" var en sorts nonstop-inspelning och tappade tålamodet.
Sedan beslutade jag mig för att upphöra att motarbeta och försöka köra bort lopporna och istället försöka att acceptera deras rätt att leva. Jag ville nu försöka förstå världen från deras synpunkt. Jag föreställde mig att jag var alla loppor i kvarteret och att jag hoppade omkring med miljoner svarta små kroppar och njöt av att bita varmblodiga djur och suga deras blod. Medan jag höll på med detta och helt hade upphört att motarbeta loppor tyckte jag mig märka att de försvann från min närhet. Det verkade helt otroligt, för jag hade bara några minuter tidigare behövt slå bort loppor från mina ben. Det tråkiga var att mina hundar inte hade gjort som jag och hade alla sina loppor kvar."
Knäpp off the scale
