När Jag Blir Stor

Recension: När Jag Blir Stor: Faktums kalender 2011

Foto: Patrik Andersson

   Alla berättelser kommer inte i bokens form. Bilder berättar också en historia. Här har den världsberömde fotografen Patrik Andersson fotograferat tolv hemlösa Faktum-försäljare, och det genomgående temat är "Drömyrket." På de stora svart-vita, kontrastrika fotografierna framträder ansikten med pregnans och uttrycksfullhet, ofta märkta av det hårda livet. De är alla vackra, och skönheten är sann. Inte som på teve, eller i reklamen. Den här skönheten är kantstött och handlar om bagage. Djup, inte yta.

   Efter en liten stund när man mött deras blick och man ser dem i de yrkesroller de hade velat ha, det liv de hade kunnat leva, händer något annat. Något som i enstaka fall en bra roman eller film kan göra för en. Berätta en historia. Fast här är det verkligen fråga om en "show-not-tell" för att använda en litterär term. Historierna berättas ju inte i egentlig mening. De antyds genom att man förstår att de finns där. En kvinna är lågstadielärare, en man flygkapten. De möter oss på bilden och de är detta, med kaptensmössa och allt. Och samtidigt: Vi vet att detta är något de inte blev. Inte fick chansen till. Livet blev annorlunda.

   Självklart finns i detta också något med vemod, ja kanske sorg, men absolut inte bara. Man ser en massa saker, och inte allt på en gång. Man ser stolthet, värdighet, glädje, lekfullhet och emellanåt uppror i porträtten. Varje försäljare presenteras med namn, ålder, drömtitel samt antal år som hemlös. Kärnfullt och kort. Man lämnas därför att själv fundera kring deras livsöden. Det är en berättelse som just i avsaknad av att den berättas åt en, som normalt i till exempel en roman, därför måste ligga ofärdig och gnaga i betraktaren. Man kan gissa. Och ändå vet man ju att man inte kan, och just i detta ligger det stora konstnärliga värdet i kalenderns porträtt. Därför att på något märkligt sätt blir man så tagen emotionellt av bilderna att det känns som om de faktiskt hade ackompanjerats av utförliga livshistorier i text. Jag gillar Nisse som vill vara fiskare, Henrik sjöman och Thomas som vill vara kung med en krona på huvudet. Jag gillar dem allihop.

   Om jag inte bara ska hylla kalendern utan även framföra en invändning så får det bli att den har vissa problem att uppfylla den funktionalitet man kanske väntar sig av en väggkalender då månadens dagar är försedda med pyttesmå rutor det egentligen inte går att anteckna så värst mycket i. Köper man den, vilket jag ändå verkligen rekommenderar, gör man det för dess konstnärliga värde och för support. Pengar till hemlösa. Och vafan, man kan ju komplettera med en billig fickalmanacka att föra in sina dagliga anteckningar i.

150:- från gatuförsäljare i Göteborg eller från http://www.faktum.nu/