Weirdness

Random Acts of Weirdness :an anthology of strange behaviours

(ed. Brian Knight)

  

   En novellsamling med bizarro fiction/dark fiction med 25 olika författare av högst varierande kvalitet. En del av dem är sprungna ur den (relativt) nya litterära amerikanska genré som går under namnet bizarro fiction som egentligen inte är en ny litterär stil utan verkar vara ett löst sammanhållet kollektiv av författare vars gemensamma nämnare är ett surrealistiskt ofta mörkt anslag med mycket sex, droger, monstrositeter och våld. Inget nytt under solen egentligen. Carlton Mellick III (som är med i den här samlingen) är väl en av dess mest kände frontmän. Kanske också den bäste.

 

   Många av historierna är emellertid tråkiga, och ooriginella försök att blanda ett mitt-livs-novell-språk med en Stephen King(gäsp)-jargong och det hoppar man snabbt förbi. Till pärlorna hör David Whitman, Diana Price, Regina Mitchell & Brian Keene samt Dennis Lathams bidrag. Den mest originella, vrickade och bizarra novellen står dock inte oväntat Carlton Mellick III för. Hans Porno in August är ett surrealistiskt kortmästerverk.

   (Spoilervarning)  Ett gäng porrskådisar dumpas mitt i Atlanten med helikopter för en filminspelning. Men den andra helikoptern med filmteamet dyker aldrig upp. De ligger där och guppar och samtalar med varandra. Tiden går och de börjar uppenbarligen hallucinera. I de många och förvirrande tidskasten berättandet sker genom tycks det som om de överlevande tillbringar dagar, veckor, ja till och med månader till havs. Ibland tycks det ha gått längre tid, ibland kortare. Saker som har hänt har senare inte hänt, och vice versa. Karaktärer som dött i vattnet (drunkning, hajar etc) kan sen visa sig vara vid liv. Det forsar vatten ur de dödas munnar och ögon och de är ihåliga som om de inte innehöll något av substans (en avsiktlig symbolism från Mellicks sida?).

   Karaktärerna förstår själva att de hallucinerar och att de drabbas av tidvisa minnesförluster och black-outer, och det bekymrar dem. De tillskriver detta det faktum att de tvingats äta maneter för att hålla sig vid liv. Maneter som troligen är hallucinogena.

   Är allt en enda lång döds-hallucination eller händer det på riktigt? Carlton Mellick har den sällsynta förmåga han bland annat delar med Sture Dahlström att skriva skruvad fantastik/absurdism och få läsaren att acceptera läsupplevelsen, att faktiskt köpa händelseförloppet hur orimligt det än ter sig.

   Underbetyg för samlingen i sin helhet med undantag för Mellick och ett par noveller till av hög klass.