måndag 30 maj 2011

Recension: Bisarra böcker

Bisarra böcker
av Mattias Boström & Per Olaisen
Känguru Förlag
Inbunden
112 s. -rikligt illustrerad
ca.pris: 139:-

I Bisarra böcker har förlagsmannen Mattias Boström och antikvariatsbokhandlaren Per Olaisen grävt djupt i boklådor och magasin efter de där pärlorna, de bortglömda obskyra böcker där "rasbiologer, hygienhetsare och andra förryckta figurer dväljs."
   En del av böckerna är idag hysteriskt roliga, annat är en axelryckning och åter annat är förvisso korkat, men hade nästan lika gärna kunnat vara publicerat idag. Det är just detta som är en av den här bokens stora förtjänster. Den underhåller och roar, visst -och alldeles särskilt så för en knäppgöksbibliofil som mig själv- men steget till att betrakta även vår egen tid i ett löjets skimmer ligger inte långt bort när dagens moralpredikningar och politiska budskap emellanåt tävlar med vissa av dessa sekelgamla skrifter i gaggig hysteri.


   Bisarra böcker är strukturerad så att varje obskyr skrift som avhandlas (inalles 45) ges en sida beskrivande text, och omslag avbildas på motstående sida. Dessutom ges åtta inte fullt så bisarra böcker en sida var i slutet.
   Vi får i häftet I badkappa -Hygieniska vinkar för badgäster af en badläkare (utg. 1890-tal) veta att man inte ska klä av sig långsamt och makligt före ett bad utan vara rask, samt att man ej ska bada för länge. Då man saknar klocka ska det första badet vara exakt tre vågor långt. Sedan bör man undvika sömn, vin, cigaretter, kaffe och för mycket mat efter badet.
   Vi kan skratta åt detta idag, men vår samtid -eller nära samtid- ter sig genast lite mindre rationell när man betänker att det för inte så länge sen hette att man bör vänta en halvtimme efter maten med att bada för att inte få kramp.
   Människokännaren av Robert Cunning är en oumbärlig guidebok för den som snabbt vill utröna vem de i början av förra seklet har att göra med. "En hals, som är lätt böjlig och elastisk, antyder en likaså böjlig och elastisk karaktär, hvaremot en tjock och styv hals gifver anledning att sluta till en hård och oböjlig karaktär." Cunning låter oss också veta att: "En liten, smal mun visar en lättskrämd, feg och svag karaktär. Komma därtill stora och framstående ögon, så är detta, då munnen är tillsluten, ett tecken på föga snille."
   Var inte ängslig -fyrtio kapitel optimistisk medicin får ju nog sägas tillhöra höjdarna i Bisarra böcker. Här hävdas att positiv suggestion t.o.m. kan få vårtor att skrumpna och falla av. Trots att boken är ute på ganska ovetenskaplig mark är det något oerhört fascinerande att denna boks huvudtes (att positivt tänkande är hälsofrämjande) faktiskt idag ska ha kommit att bevisas just vetenskapligt -om än ej in i sakexemplen som anförs. Placeboeffekten är idag erkänd, samt det ovedersägliga statistiska sambandet mellan livslängd, hälsa och psykiskt välmående.


   Till en annan av de mer lustiga detaljerna hör visionären och fjärrskådaren Hugo Karlén som i flera skrifter långt i förväg redan på 20- och 30-talen förutsåg världens undergång och det tusenåriga rikets inträde till år 1954. Bisarrt nog spådde han för egen del rätt då just detta år skulle komma att bli hans dödsår.
   I Maud Churton Brabys rådgivande skrift Våra Dagars Äktenskap och sättet att finna sig i dem får vi veta att: "Under de sista två generationerna har kvinnan utvecklat sig i förundransvärt hög grad; hennes syn har vidgats, hennes intelligens utvecklats så mycket att hon avlägsnat sig långt från mannens ideal och följaktligen drar mannen sig för att gifta sig med henne."


   I Manologi -en annan bok om råd (här riktad enkom mot kvinnor) sägs att kvinnor "bör granska mannens karaktärsdrag, göra ett förståndigt val af make genom frenologiens studium, innan hon söker att förstå en mans särskilda talanger och böjelser."
   Bisarra böcker är ett måste för varje bibliofil med en dragning åt det aparta. Om jag ändå ska säga någonting som kunde gjorts bättre så rör det utrymmesfrågan. Emellanåt bedyrar endast författarna att en viss skrift är märklig och bisarr utan att ge tillräckliga exempel från innehåll, och hastar sedan vidare till nästa. Bäst fungerar boken när exempel ges och de märkliga citaten och textutdragen flödar. De hade gärna för mig fått ge vissa av titlarna mer än en sida i utrymme.



söndag 29 maj 2011

Oh Fuck


Oh Fuck -The Acid is Kicking In, Jesus Christ the Walls are Melting
av Arnold Robbins

   Är det där en galago? Jag är ganska säker på att det är en galago, eller ett spökdjur? Eller så är galago och spökdjur samma sak? Jag vet inte. Visste ni att galagon är ett djur som alltid har en viss koncentration av lysergsyra i sitt blod? Det gör att situationen avbildad på bokens omslag i verkligheten aldrig skulle kunna inträffa. Galagon kan helt enkelt inte få snetripp. Därför är boken knäpp.

Fyra knäppisar får den.

lördag 28 maj 2011

Katter på toa



How To Toilet-Train Your Cat :21 Days to a Litter-Free Home
av Paul Kunkel

Ska dom behöva sitta på porslinet, kan dom inte bara få vara katter och gå på lådan?

Tre knäppisar.


fredag 27 maj 2011

Amanda


The Day Amanda Came
av C.T. Reeves

Ajajaj. Den här boken lägger vi till kategorin Titlar Som Gick Ohyggligt Fel.

Fem knäppisar +

torsdag 26 maj 2011

Asgarv


Tears In My Champagne
av Dianne Weedon

Jaja. Det är asroligt nu. Men vänta till imorrn får vi se hur du mår då...

Fem knäppisar




Laughter -a scientific investigation
av Robert R. Provine

Och vad har du att garva åt då? En spegel?

Fyra knäppisar

onsdag 25 maj 2011

Recension: En annan historia

En Annan Historia -Om dårarna, drinkarna, hjonen och fångarna genom tiderna
Pockettidningen R nr. 5/6 1979
av Anita Olsson, Helena Jarlitz och Lennart Jönsson

   En skön 70-talsprodukt det här. Inte mindre sann och äkta för att den är skriven med ett uttalat vänsterperspektiv. Tvärtom. Författarna inleder givetvis med att slakta myten om att historia är de stora männens, kungarnas och fältherrarnas historia. "Självklart" säger de flesta idag kanske, och visst har historieforskningen flyttat fram. Men tittar man på populärhistorien så ser det nog lika bedrövligt ut nu som innan 70-talet. En pajas som pseudo-historikern Herman Lindkvist är vår mest utlånade historiker på biblioteken, representerad med flest hyllmeter av sin rojalistiska dynga.
  
   Nåja, till boken här. Sägas skall att den är skriven av tre dåvarande studenter på socialhögskolan och således inga "riktiga" historiker. De har ändå utgått från ett omfattande källmaterial och refererar till etablerad forskning. Helt okej. Så får man göra. Sen får riktiga historiker fnysa hur mycket de vill (min invändning mot Herman Lindkvist har således inget att göra med att han är pseudo-historiker utan snarare med att han skriver pseudo-historia).
  
   Boken är uppdelad i fyra huvudsakliga avsnitt; Fångarnas historia, Mentalpatienternas historia, de fattigas historia samt alkoholmissbrukarnas historia.
    Fångarnas historia är ju som de flesta vet en historia fylld av grymhet, godtycklighet och tortyr. Den är inte särskilt lång heller historiskt sett. För bara ett par sekler sedan var avrättningarna vanligare för ett stort antal brott, eller kroppsstraffen slita spö, brännmärkning eller förlust av t.ex. en hand. Inspärrning över tid upplevdes ju av makten som ganska oekonomiskt. I allafall till dess att man kom på att man kunde tvinga de inspärrade att arbeta för staten eller privata företag. I vissa fall var fängelsedirektören själv fabriksägare och hans fabrik låg i direkt anslutning till fängelset. När ersättning så småningom började utgå för arbetet var den högst symbolisk, och är så än idag.
   Förutom kränkningarna, disciplinen, prygeln och tortyren var kanske svårigheterna att någonsin bli helt fri allra värst. Enligt en lag om "försvarslöshet" kunde den vars tidsbestämda straff löpt ut sitta fortsatt fängslad om denne saknade medel för sin försörjning eller ett arbete, vilket självklart många gjorde. Det finns statistik från 1840-talet om att åtminstone ett hundratal fångar suttit fängslade utöver sin utdömda strafftid i över tjugo år!
   Boken är också fylld med fallbeskrivningar av fångar man via domstolsprotokoll och andra handlingar kunnat följa och när vi närmar oss vår tid (1970-tal) även intervjuer med gamla fångar som t.ex. förutom stryk och pennalism utsatts för svält i fängelse på 40-talet i ett i övrigt ganska välmående Sverige som ju stod utanför kriget.


   De andra avsnitten är egentligen nära förbundna med detta första om fångarnas historia. Det är ofta samma människor som återkommer i de fattigas historia, i de mentalsjukas och i de försupnas. Visst söps det i medel- och överklassen, och visst blev man galen även där -men de hade privata institutioner och vårdinrättningar av långt bättre standard.
   Genomgående ställer författarna frågan om vi egentligen blivit så mycket humanare i vårt (1970-talets) samhälle, och svaret är nekande. Författarna menar att visst har standarden förbättrats, men kontrollen snarare ökat och att en skenhumanism gett repressionen ett falskeligen mänskligare ansikte. I viss mån får man ju ge dem rätt. Botten på detta samhälle ser i stort ganska hopplös ut, och myndighetsövergreppen florerar friskt även om de värsta idag inte är öppet sanktionerade utan ses som olycksfall i arbetet, eller inte ens klassas som övergrepp, t.ex. gratisarbeten eller hemlöshet.
    Samtidigt är det ahistoriskt att göra sådana jämförelser fullt ut. Situationen idag (el. 70-talet) är väldigt annorlunda och man kan egentligen inte jämföra olika tidsepoker efter samma mallar. Klart är att förtrycket, och behoven hos makthavare att använda en grym apparatur för att upprätthålla sin makt inte försvinner utan bara ändrar karaktär över tiden. Med Foucaults terminologi skulle man kunna säga att maktutövningen blir intelligentare, gör sig mer osynlig, mindre öppet auktoritär och därför lurar sina subjekt att t.o.m. själva delta i sin egen underordning. Men knytnäven finns alltid där bakom den öppna handen. I en analogi om hur fängelset flyttar ut i samhället och omger oss alla utan att vi är medvetna om det kan t.ex. också gratisarbetet många idag utför i FAS 3 begripliggöras, vill jag tillägga.
  
   Till de mer smålustiga och väldigt tidstypiska 70-talsvibbar som boken ger återfinns i avsnittet om de mentalsjukas historia. Kapitlet inleds med ett resonemang om hur synen på galenskap varierat över tid (vilket såklart är sant) och utmynnar i det (tillstår även jag) totalflummiga ifrågasättandet av huruvida de galna egentligen alls är galna -utan om samhället istället inte är det (poäng på det sista iofs). Detta var en vanlig uppfattning under 70-talet, vars mest extreme företrädare var Wolfgang Huber och hans Sozialistisches Patienten Kollektiv som menade att de "galna" med hjälp av bomber och vapen skulle ut och "bota" samhället. Det enkla svaret att de galna faktiskt var galna trots att samhället för den skull inte var friskt, föresvävade inte alla som lät sig ryckas med i ivern. Detta förhindrar ju givetvis inte att också mentalsjukhusen, både i öst och i väst, in i modern tid använts för att göra sig av med en del fullt friska men oönskade personer. Det är en historia full av tragik, tortyrliknande förvaringsformer och absurda, grymma behandlingsförsök.
   De fattigas historia tar upp saker som kannibalism, om hur folk under nödår sålde sina barn i äldre tider och om hur människor också svalt ihjäl. Inga nyheter direkt, men det känns nyttigt att påminnas om hur jävligt det har varit förr, och det är inte ofta man i (populär-)historiska böcker stöter på dessa uppgifter ändå, i allafall inte framskjutna i den position de har här.
   Alkoholismens historia får ses i sken av allt det föregående och det är nog inte en slump att författarna förlagt detta kapitel sist. Sverige höll förr på att supa ihjäl sig. Och man förstår dem drinkarna, vad hade egentligen livet att erbjuda dem längst ner? Värst är ändå avsnitten som tar upp barnens förhållande till alkohol och hur aningslöst man lät dem introduceras tidigt till detta.


     Det finns så väldigt mycket mer jag skulle vilja nämna ur den här fortfarande utmärkta och intressanta boken, t.ex. religionens förtryckande roll, konservativa och socialdarwinistiska resonemang om de olyckligas av nödvändighet underordnade roll, och andra tankar som låg i tiden, och tyvärr än gör det, om än i något uppfräschad tappning.
   Men som recension betraktat får jag sätta punkt här. Väl värd läsning.

tisdag 24 maj 2011

Birth Control


Birth control is sinful in the Christian marriages and also robbing God of priesthood children!!
av ms. Eliyzabeth Yanne Strong-Anderson

med undertiteln: Many false Christ marriages are living on birth control and now leading the American church wealth.

   Går det ens att med bästa vilja i världen läsa den här boken med dess språkliga misch-masch och tillämpning av väldigt generösa grammatiska regler, tempusändringar och logisk inkonsekvens? Det skulle väl vara för att få sig ett fett garv. En mer elak person än mig skulle här ha passat på att dra birth control-skämtet fullt ut...

Fem knäppisar

måndag 23 maj 2011

Henrik Möller

   Ikväll var jag på ett skönt underground-sunkigt event som fick mig att minnas gamla goda tider och mina livsandar att börja kippa efter luft igen. Det var en nollbudgetfilm-kväll på hemlig lokal i de skummare kvarteren i Göteborg. Det visades filmer av olika obskyra mästare inom lågbudgetproduktion, varav den främste, Henrik Möller, bidrog med flera alster. Skitigheten, cynismen, råheten i de skakiga handkamerorna och de elaka söndersupna berättarrösterna ramades väl in av den spartanska svartklubbs-mässiga lokal i vilken ett tjugotal suspekta individer satt och insöp alstrerna till billig ljummen svart-öl på burk från baren. Där satt nihilistiska konstnärer och "förstod" filmerna jämte grabbiga testosteron-pojkar som hojtade varje gång ordet fitta nämndes, och jag. Snälla, försök inte placera mig...

   Jag slänger här in mästaren Henrik Möllers "Älgen Labans Mamma" som är en film med stor känsla och dessutom litterära referenser från bl.a Mary Shelleys Frankenstein och inte så få stänk av HC Andersen.






lördag 21 maj 2011

Obehagliga böcker

   När man lufsar omkring med sin vagn och sätter upp böcker i biblioteket ser man en hel del konstiga böcker faktiskt. Nu tänkte jag inte den här gången på titlar som är konstiga/roliga utan på dem som får en att rysa av obehag och/eller äckel och helst av allt vilja strimla böckerna -ja, om de inte var bibliotekets då. Här följer en lista över obehagliga och helt onödiga böcker...

Pontus Herin: I Djursholm och Tensta kindpussar vi varandra. Kommentar: Den värsta samförståndsdrypande hor-titel på en bok jag nånsin sett...

Johan Norberg: Allt om Naomi Kleins nakenchock. Rikspuckot Norberg skämmer ut sig och blir den som står med brallorna nere som en fjunig tonårsgrabb med denna obegripligt löjliga titel.

Lou Rossling: Tänd dina stjärnögon. Kommentar: Brrrr, jag får rysningar av obehag...

David Eberhard: Ingen tar skit i de lättkränktas land. Kommentar: Nä, för det borde folk göra mer eller ? Ta skit, så som man gjorde förr i världen. Buga för herrarna, lägga upp fittan på bordet och knega gratis. Vafan menar idioten med denna bok????

Mia Mattson Mercer: Lär dig ta emot djurens budskap genom att lära känna dig själv. Kommentar: Eller skit i djurens budskap genom att dricka sprit istället för att gå i terapi och ta hand om dina problem??

Per H Börjesson: Så här kan alla svenskar bli miljonärer. Kommentar: Öh ursäkta att jag påpekar det Per, men tror du på fullaste allvar att en miljon skulle vara värd just en miljon om alla hade en?

Amy Kaye: The real deal -gilla läget! Kommentar: Finns det nåt uttryck jag hatar mer än "gilla läget?" Nä, det är det absolut värsta en människa kan säga. Barbara Ehrenreich satte fingret på det (eller snarare hennes svenska översättare) och vi slipper förhoppningsvis detta uttryck helt snart för det verkar vara på utdöende, men när det var som värst hörde man det ett par gånger i veckan. Jag anser att det inte finns någon preskriptionstid på att ha använt sig av uttrycket och att de som yttrat det bör jagas ned och straffas, även flera årtionden fram i tiden.

Pysslingar




Summer with the Leprechauns -a true story
av Tanis Helliwell


   Ja, det var den sommaren det -när mamma upptäckte att man kunde röka det där höga fina ogräset som växte plenty bakom ladan! Såna tider!

Fyra knäppa pysslingar



Boken finns på www.fabuc.com

torsdag 19 maj 2011

Citat #10

I feel the same way about disco as I do about herpes.
Hunter S. Thompson

Besvärad luft


The Troubled Air
av Irwin Shaw

   Se hur hon spänner kroppen när hon släpper vind. Jag postade ju lite bokomslag i januari på temat Flatulens. Då hade jag inte sett den här boken än, annars hade den fått vara med där...

Fyra knäppisar

tisdag 17 maj 2011

Gangsta Rap Coloring


Gangsta Rap Coloring Book
av Aye Jay

   Ta fram kritorna och färglägg själv varierande gangsta-motiv. Bizarr bok för stora och små barn. Kritor ingår ej. 99:- + porto från www.fabuc.com  

Fem knäppisar

söndag 15 maj 2011

Obeväpnad mot kniven

Unarmed Against the Knife
av Oscar Diaz-Cobo

   Tjena grabbar. Ett par medelålders flottiga och småfeta raggare skrev 1982 denna bok om hur man bär sig åt när man oförhappandes blir överfallen av någon med ett vapen. De svartvita bilderna i boken är helt underbara.
   Bakom varje träd eller buske tycks en psykopat med kniv eller machete vänta. Fajtscenerna med dessa otränade neddekade knubbisar som uppenbart är bakfulla och har dålig balans är skrattretande. Men allra roligast måste situationerna som sådana vara.
   Notera nedan,
1) Försvar genom halsbett!
2) Det i verkligheten ofta förekommande bakifrån-överraskningsmomentet där någon gömt sig i baksätet på din bil
3) Machetebeväpnad galning med bandana(!) ger sig på tjockis på gatan
4) Intet ont anande kvinna står i begrepp att bli överfallen av ond man som skickligt gömt sig bakom ett träd.







Tipstack till Pontus på Café Rootfood!
som oxå är affilierad med http://issuu.com/asiafoodtravel


lördag 14 maj 2011

Vän eller fiende?


Your Three-Year-Old :Friend or Enemy?
av Louise Bates Ames, Ph.D.

   Seriöst, vem har fiender? Hur knäppt är det inte bara i sig självt, men är din egen tre-åring en fiende kanske du inte borde blivit förälder alls... 

Tre knäppisar

Älska din tonåring


How To Really Love Your Teenager
av Ross Campbell, M.D.

   Moderskärlek på riktigt alltså? Böcker som säljer för föräldrars dåliga samvete behöver vi ju verkligen fler av...

Tre knäppisar

onsdag 11 maj 2011

Prissänkta böcker


Puh vad svettigt. Vi har precis gått igenom hela FABUC-katalogen

och jämfört med priser från leverantörerna, och uppgraderat hemsidan med nödvändiga justeringar. En del böcker har fallit bort, nya har kommit till, men framför allt är en god nyhet att vi kunnat sänka priserna på många titlar (samt varit tvungen att höja något på ett fåtal).



Till de som sänkts hör:



Julio Cortazár -Hopscotch tidigare 189 nu 159






Gregory Reece -Weird Science tidigare 149 nu 129

Georges Perec -A void tidigare 135 nu 119




samt en jäkla massa andra....

tisdag 10 maj 2011

Hjälteavsky


Resenting The Hero
av Moira J. Moore

  Så går det när vuxna människor blir ilurade sagor om drakar och troll, prinsar och hjältar. Bra för henne att hon vaknat upp.

Två knäppisar




  

Dårarnas böcker

   Nån tjomme har sagt att litteraturen är ett samtal. Det är väl precis sånt där som många uppfattar som kvasi-snack. Men det ligger nåt i det. Författare förhåller sig till, och influeras av uttryck och stilar, samt kommenterar tidigare författare hela tiden, uttryckligen eller mellan raderna. Det lånas och stjäls friskt.
    Men på ett sätt är det mindre sant. Boken är envägs-media när den når läsaren, till skillnad från den idag så allmänt förekommande tvåvägs-media i form av facebook, bloggar och forum vi har omkring oss. Det behöver inte bara vara dåligt. Eller alls. Jag har inget emot att låta någon få tala till punkt, få en stund av fördjupning mitt i allt vansinnet. Men lästid är svårt att få i vårt samhälle, man får nästan sno den.
    Sen har jag ju ingen lust att låta vem som helst få tala till punkt heller. Jag ogillar att överröstas av världens alla självutnämnda chefer, go-getters, blaj-petters, det marknadsreligiösa svamlet från män i blå kostym, av trendhallickar med mode-agenda eller snutglorifierande fist-coms med syfte att leverera garvet på den svages bekostnad. Precis som jag inte vill bli talad till av dem, behöva lyssna på deras tröttsamma monologer, vill jag inte när jag slår mig ned med en bok behöva höra deras röster igen. De är ju redan överallt ändå. Nä, jag väljer vem som ska få tala till mig genom en bok.
    Därmed inte sagt att all världens skit inte når mig, tvärtom. Men jag vill läsa om självutnämnda chefer, go-getters, män i blå kostym, modehallickar och snutmentalitet. Inte böcker skrivna av dess bajsnödiga ja-sägare. Det finns gott om outsiders, särlingar, misfits, bråkstakar, revolutionärer, utopister och dårar som förtjänar att höras bättre. Tyvärr lever de ju en tynande tillvaro och deras böcker blir allt svårare att hitta i ett själsligt dött kultur-landskap av "litteratur som bär sig". Vad fan nu menas med det? En pocket-hylla intill ICA-kassan som stöttar upp dem antagligen.
    Jag tror på fullaste allvar att bizarr fiktion stimulerar kreativiteten och livsglädjen. Fan, nu låter jag nog som en sån där frälst typ. Men ge mig märkliga böcker, ge mig surrealism, dada, oulipo, hypertexter och experimentella romaner. Ge mig amoraliskt ultravåld eller medveten patetik och dynga för dyngans skull.
    Några författare gick samman och föresatte sig att skriva världens sämsta bok, med det uttalade målet att såväl till form som innehåll vara så kliché som möjligt. De blev publicerade. En annan lät en dator matad med skit skriva en bok. Eller ge mig texter av närmast obegripligt slag som Stefan Hammarén eller Martin Tistedt. Många gånger upplever jag att en bok av det slaget som kanske inte ens har ett uttalat politiskt innehåll blir jättepolitisk i det att den räcker fingret åt hela vår samtid som är så full av meningslöst babbel från de som getts och tagit sig utrymme att få tala till oss. Sen vurmar jag för det knasiga också. För dårarnas böcker, eller bara de knäppa titlarna. Att kunna ha böcker som Eating People Is Wrong eller Phone Calls From The Dead hemma på hyllan. For a laugh.
I en vansinnig tid blir dåren logisk, för att parafrasera nån annan tjomme.

måndag 9 maj 2011

Klon-bråk


How To Defeat Your Own Clone :and other tips for surviving the biotech revolution
av Kyle Kurpinski och Terry D. Johnson

   Det här är en bok som verkligen känns nödvändig. Inom en snar framtid kommer vi alla att ha kloner. Vad händer om du en vacker dag stöter på din egen klon på gatan? Tänk på det!! Då kommer ni oundvikligen att börja slåss och eftersom din klon är yngre, vigare och starkare än dig har den ett övertag. Det innebär inte att du är dömd att förlora dock. Läs boken så du är förberedd!

Fem knäppisar

PS. Boken finns att köpa i FABUC-shopen för 129:- + porto

lördag 7 maj 2011

Engelsmännen



The English: Are They Human?
av G.J. Renier

   Vissa ställer de relevanta frågorna. Andra tror sig göra det. Men G.J., innan du aspackad besökte det märkliga etablissemanget i London borde du ha sett skylten vid entrén. Känns som om du var på Madame Tussaud och misstog dockorna för engelsmän.

Tre knäppisar

torsdag 5 maj 2011

Självförtroende


You Are Worthless
av Dr. Oswald T. Pratt och Dr. Scott Dikkers

   Ja, det var ju en uppmuntrande bok. Framgår ju inte riktigt vad författarna är doktorer i, men det ger ju alltid ett sken av legitimitet. Men vad jag undrar är om jag är värdelös rent biologiskt-medicinskt eller filosofiskt, nationalekonomiskt, kulturellt, historiskt eller kosmiskt? Och varför de här två haschtomtarna inte istället skrev en självbekännelse titulerad We Are Worthless ...

Men om man nu går på deras båg kan man ju läsa denna sen:


Restoring Your Self Esteem By The Sea
av Gayle S. Rozantine Ph.D.

   Ännu en doktorjävel. Och jag ifrågasätter konceptet. När du brutits ned av den första boken så ska du få tillbaka självförtroendet genom att gå till... havet!! Som inte alls får dig att känna dig liten och insignifikant i det stora hela. Låter som new age-flum i mina öron.

Fyra knäppisar var

onsdag 4 maj 2011

Surrealist-collage


Une Semaine de Bonté -a Surrealistic Novel in Collage
av Max Ernst

   Först publicerad 1934 innehåller boken 182 bilder skapade av Ernst genom att klippa ut och omorganisera illustrationer från Viktorianska encyklopedier och romaner. Ernst skapade genom collagen en mörk, surrealistisk värld med mycket våld, anti-klerikalism och sexuella övertoner. Boken är alltså ingen roman i traditionell mening utan innehåller ingen text, ingen skriven berättelse. De flesta av de sju sektionernas bilder har särskilda teman som förenar bilderna i dem. Ingen utförlig tolkning av Une Semaine de Bonté har någonsin publicerats.

Boken kan köpas på www.fabuc.com för 165:- + porto.

måndag 2 maj 2011

Pop-up


Jäkligt kool video med en bizarr pop-up bok. Och låten med Boswell Sisters går ju inte av för hackor heller...

Amsterdam eller Göteborg

Story 3B (avknoppad från 1B) VIOLETT häst, påfågel, rådbråkas

Sidohändelse: T ska åka till Skelton. Ett violett giftmoln är synligt över London. Drömmer en dröm om att bli rådbråkad och om en påfågel som kacklande utfärdar en varning. T sminkar över en finne. En man frågar T på gatan vad klockan är. T svarar honom och han tycks bli glatt överraskad, som om han inte väntat sig något svar. Märkligt. T träffar sin gamle vän Henry på stan och de utbyter hälsningsfraser, vilket glädjer T eftersom de sist de sågs blev ovänner.
T mottar strax innan bilresan till Skelton ett mail från Jonas Ulfvarson i Göteborg som låtsas vara hennes släkting och enträget ber henne att komma dit. Brevet innehåller påhittade vardagliga detaljer som inte verkar betyda ngt. Sist vi sågs etc.. Eftersom T vet att hon inte har några släktingar tycker hon det är konstigt och funderar på om det 1) är en fälla eller 2) ett sätt att försöka kontakta henne som kan ha med dKM att göra. 3) Om det kan ligga nån sanning och det finns pengar att vänta
. T åker till Skelton för att tala med Penny men upptäcker vid ankomst att Penny legat död en längre tid. Detta är mycket underligt, eftersom hon nyligen varit i kontakt med Penny. T sminkar och borstar håret på Pennys lik och kysser det sen på munnen. En flickdröm. Steker sen upp några av hennes likmaskar i en stekpanna på hennes gasspis. De vrider sig av värmen och poppar sen som övermogna frukter när de spricker. Sen inser T att själva koden kan ha varit kodad. Koden uttydd lyder Kontakta Lady Kook
. T tycker själv att hon är fantastiskt smart. Går på bykrogen och funderar på vilket av spåren hon ska följa. Amsterdam eller Göteborg? På bykrogen The Four Horsemen sitter en gammal döende gul alkoholist som är miljonär berättar barmannen. runt honom sitter ett gäng andra försupna som beställer mat och dryck på hans nota och passar upp på honom på alla vis.
T måste komma till ett beslut - Amsterdam eller Göteborg

söndag 1 maj 2011

Arbetarnas dag


How To Tell When You´re Tired :a brief examination of work
av Reg Theriault

   Trött som fan på att knega bort livet för kaffepengar och sen ha den där jävla flintskallen med hundögonen  som vill återinföra 1824 års klassgränser och lurar till sig alla arbetarröster på det? Ja, vem fan blir inte trött... 

Demonstrera idag!