Näthat.. nåja jidder

   Lite bizarr vardags-surrealism som jag tänkte dela med mig av. Jag har en gammal polare som jag känt i över 20 år, vi kan kalla honom mrX. Han har alltid haft en eller ett par skruvar lösa, men är en rolig och märklig typ. På sistone har vi ömsom retat gallfeber på varann, ömsom skrattat så vi skitit på oss, och däremellan trappat upp ett märkligt privat nätkrig mot varandra, vilket slutat i en splittring mellan oss. Jag tänkte återge den sanna historien här, dels för att jag själv finner den rätt underhållande (om än oxå tråkig) och dels för att på nåt sätt komma underfund med vad det var som verkligen hände. Det är en historia inte utan en viss självrannsakan eftersom jag anser att jag inte själv heller uppträtt helt sjysst under våra drabbningar på internätet. Jag vill utfärda en varning för känsliga läsare. Om du hör till dem som blir upprörd över att bevittna hur vuxna människor beter sig barnsligt och omoget och sjunker till de lägsta av nivåer så bör du nog sluta läsa här :)

    För några veckor sedan upptäckte jag att mrX på ett stort socialt forum postat små skämt i vilka jag och min flickvän figurerade i bl.a. sexuella sammanhang. Jaja, tänkte jag. Han har väl tråkigt och vill jiddra lite för att få tiden att gå. Jag blev egentligen inte ens sur, utan tänkte snarare att -tjohoo, äntligen händer det nåt. Så jag började tagga hans namn på en massa olika bilder, bla. som gråtande barn i knäet på en tomte (till saken hör att jag som tomten taggade en annan person som mrX är ovän med, vilket jag tror störde honom). Han gick vidare med att tagga mig inuti en lägereld (rätt fyndigt faktiskt), i bakgrunden på bilder jag inte alls figurerade, etc. Det blev ett tag-krig. Det var faktiskt riktigt roligt, och no hard feelings från min sida i allafall.

    Sedan trappade mrX upp bizzarerierna med att byta namn på sitt användarkonto till mitt namn (fast med en fyndig knarkrelaterad felstavning). Han snodde också en bild på mig som sin profilbild. Fortfarande tyckte jag att det var rätt lustigt. Vi har väl cirka 50 gemensamma vänner på forumet, och de är alla gamla rövare, och han är inte vän med några släktingar eller arbetskamrater till mig så jag tänkte att jaja, spelar roll.

    Men jag var ju såklart tvungen att kontra. Men istället för att byta mitt namn till hans (jag ville ha mitt konto i befintligt skick) skapade jag ett nytt konto i mrX riktiga namn och använde en tydlig bild på honom. Sen skickade jag ut vänförfrågningar till massor av hans vänner. Nästan alla accepterade, många säkert utan att fatta att det inte var han. Dels är det ju en sån röra med hundratals vänner på forumet, sen så hette ju mrX inte längre sitt riktiga namn på sitt eget konto. Jag började skriva statusuppdateringar som "Jag har supit bort min fiol". (Till saken hör att mrX är speleman och en numera nykter alkoholist som förr om åren alltid söp bort sina instrument). Jag skrev också till folk han kände och frågade om jag (mrX alltså) fick bo hos dom några månader.

    Under tiden hörde mrX såklart talas om den här sidan med honom som jag hade. Jag tänkte att det var en rättså lagom payback för att han kallade sig mig och hade ett foto på mig på sin sida och att det snart skulle rinna ut i sanden. Den var heller aldrig tänkt att vara hemlig för honom -jag hade faktiskt skickat en vänförfrågan till honom, men han ville inte bli vän med min fejk-sida av honom.

    Tilläggas skall att en stor del av vår vänkrets följde våra eskapader med stort intresse och att många garvade, och jag och mrX också (även om vi nog båda vid det här laget var uppretade emellanåt). Det som hände sen är inget mindre än ett genidrag från mrX. Han byter ånyo namn -nu till mitt riktiga namn, och alltså detsamma jag har på min profil. Han byter också till exakt samma bild som jag har så att det i kommentarfält och statusuppdateringar inte går att skilja oss åt alls (jo, om man bemödar sig att klicka på namnet och komma till sidan -vilket aldrig nån gör ändå).

    Sedan har vi en del bizarra konversationer som för utomstående måste ha tett sig som att jag hade en konversation med mig själv. Det fanns de i våran vänkrets som uttryckte det som att det var det roligaste på hela forumet. Ett tag höll jag med. Mindre roligt blev det när jag upptäckte att han under mitt alias skrivit på väggen till gemensamma kvinnliga bekanta och frågat om de ville knulla. I mitt namn! Nu började jag få fullt sjå att hitta ställena han skrivit på och försäkra mig att de fattade att det var han och inte jag. Istället för att säga till honom att nu var det dags att lägga ner, började jag själv bli elakare. Jag la ut hans tfn-nummer och skrev att jag (han) skulle skänka bort sin skivsamling, och jag hade fejk-konversationer på min vägg (så han kunde se) mellan mig och fejk-mrX som jag skrev så att de utföll kraftigt till hans nackdel där jag bl.a. drev med hans höjd (han är kortväxt). Ungefär här började jag skämmas över vad jag gjorde.

    Nästa dag såg jag att han i mitt namn offentligt på forumet deklarerade att min internetbokhandel lagt ned, och att böckerna skulle reas ut för 10:- styck. Det var då jag klippte banden med honom. Tog bort honom som vän. När han tar bort mitt namn/bild från sitt konto stänger jag även det falska mrX-kontot jag har. Jag har redan slutat posta dumma grejer där.

    Det föresvävade mig aldrig att anmäla honom. Det kommer inget gott ur sånt. Bättre att lösa grejer själv. Hela historien är rätt märklig tycker jag. Påminner om nåt jag en gång läste om hur kärnvapenmakter som med de bästa intentioner att undvika kärnvapenkrig enligt spelteori ändå oundvikligen kan dras emot ett fullskaligt krig i små små steg där händelserna går ur kontroll. Ungefär så kändes det.

Finns det nån sens-moral så är det väl, som en annan god vän sa på forumet angående detta, att jidder är en konstform med ett inbyggt fel i sig -den som jiddrar kan inte ge sig. Alldeles särskilt verkar detta gälla nätjidder.