av Paul Davies
När jag läste den här boken var det med öppna ögon för att det inte alls var en kokosnöt som trodde sig kunna snickra ihop en tidsmaskin i garaget. Synd, för det hade också vart lite kul. Men eftersom jag läst en del böcker av Paul Davies innan visste jag att det skulle vara en spännande redogörelse för de teoretiska möjligheterna av tidsresor grundat i modern astronomi och fysik.
Boken är i allra högsta grad vetenskaplig, men inte svårläst. Man ska dock komma ihåg att modern teoretisk fysik ofta är spekulerande och hypotetisk. Det som skiljer den från new-age flum och fria fantasier är att spekulerandet åtminstone följer vissa vetenskapliga regler och utgår ifrån vad som skulle kunna vara möjligt utifrån vad som idag är känt om naturlagarna och universum.
För den som är nyfiken och läst så här långt då- kommer vi att kunna resa framåt och bakåt i tiden och hur går det till? Vilka implikationer får det för orsak och verkan och faller logiken samman? Kan man resa tillbaka i tiden och mörda sina föräldrar innan man blev till och på så sätt förhindra sin egen existens? Men.. hur skulle man då ens kunna genomföra morden när man aldrig ens existerade till att börja med?
Många såna frågor tar Davies upp och det mest oroande är att naturlagarna enligt Davies tvärtemot ens intuition och vad många tror sig veta faktiskt inte sätter stopp för dessa typer av paradoxer. Så vitt vi vet idag, ska tilläggas, för det kan tänkas att vi längre fram kommer att upptäcka just såna regler. Davies menar att fenomenet tid är att betrakta just som en annan aspekt av dimensionerna i rummet (där vi ju kan röra oss i vilken riktning som helst) och att det i princip inte är förbjudet att röra sig fritt i tiden.
Vad skulle krävas då? Ja, det är inget hemma-bygge i garaget tyvärr. Det är en ganska komplicerad procedur där ett pyttelitet maskhål (de är teoretiska ska tilläggas) vilka tros existera under bråkdelen av en sekund identifieras, fångas upp och hålls öppet och dessutom förstoras. Maskhål tros vara portaler till andra regioner i universum. Eftersom tiden inte är konstant i universum utan högst regional skulle en sådan resa om den skedde ögonblickligen också vara en tidsresa. Kunde vi kontrollera såna maskhål skulle vi inte bara kunna åka framåt i tiden utan även bakåt.
Så, om detta stämmer -var är alla tidsturister som Stephen Hawking uttryckt det? Varför är vi inte nedlusade med våra ättlingar på semester med kamera på magen? Det kan såklart finnas flera svar på den frågan:
1. Enligt Davies kan man bara resa tillbaka till den punkt i tiden då det första maskhålet skapats och därför får vi kanske inte besök förrän vi lyckats bygga tidsmaskinen själva.
2. Om Davies har fel och man kan resa hur som helst kanske vi ändå inte får besök eftersom människan eller andra intelligenser aldrig lyckas realisera detta projekt.
3. Eller så har vi hemliga besökare som väljer att studera oss på avstånd hehe... (minst sannolikt enligt mig)
4. Det kan också vara fel på teorin och det kan komma att visa sig att tidsresor trots allt är förbjudna av naturlagarna.
Personligen tror jag att om vi människor nånsin ska kunna resa i den interstellära rymden (dvs utanför vårt solsystem), så är det pga avstånden något sånt här som krävs. Att resa i rymden är också att resa i tiden och att vara på väg i hundratusentals år bara för att nå de närmsta stjärnorna är helt enkelt inte rimligt.
Om det nånsin sker är en annan fråga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar