måndag 21 november 2011

Recension: Tree of Codes

Tree of Codes
av Jonathan Safran Foer

   En av de märkligaste böcker jag har läst. JSF har här utgått från en av sina egna favoritböcker, Street of Crocodiles av Bruno Schulz, och ur denna text bokstavligen karvat ut en ny historia. Det är die-cut technique, en variant på cut-up. Under ett helt år bar JSF med sig utskrivna kopior på Schulz roman som han strök under passager i, och försökte hitta sin egen text i texten. Sedan vidtog det mödosamma arbetet att skära bort de textstycken han inte ville ha. När han väl var färdig ville först ingen trycka den eftersom det ansågs omöjligt. För att få en inblick i vad för slags bok rent formmässigt vi pratar om så spana in vidjon.






   Men är det bra då? Tja. Det är så skruvat att man häpnar, och bara det gör det tillräckligt intressant. Men den som öppnar boken och rent bokstavligt väntar sig en ny klar historia träda fram med nåt slags begripligt narrativ och röd tråd blir nog besviken. Det liknar mer repetetiv konkretistisk poesi, där vissa fraser hänger med sida efter sida för att på ett kalejdoskopiskt sätt så småningom förändras, ingå i andra bilder och försvinna och ge plats åt nya bilder. Resultatet är fängslande och hypnotiskt när man väl kommer över det första läsmotståndet.


   Bokens produktionskostnader avspeglas i priset, för den lär ju inte ha varit billig att göra. Men den är, och förblir nog för ganska lång tid, ett av de märkligaste litterära dokumenten på årtionden.


Boken kan köpas från www.fabuc.com

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar