av Jean-Patrick Manchette
Vertigo Förlag
Jean-Patrick Manchettes Fatale från 1977 hade jag kanske aningen högt uppskruvade förväntningar på. Den har kallats en hårdkokt kommunist-deckare, den franska kriminal-litteraturens svarta klassiker. Det är en bok om den unga kvinnliga yrkesmördaren Aimée Joubert vars mission det är att rensa jorden från rika borgare. Om en bok ska kunna leva upp till de förväntningar som en sådan presentation genererar så måste den ju vara något i särklass. Emellertid lyckades boken inte riktigt leverera. Aimée övertygar inte riktigt i rollen. Inte för att rollen i sig är för fantastisk, utan för att hennes upplägg och mycket invecklade metoder är det. Hon blir därmed i sitt utövande beroende av en massa omständigheter hon ju rimligen inte fullt ut kan beräkna eller kontrollera. Det hade kanske funkat i en surrealistisk absurd roman, men Fatale är hårdkokt materialistiskt präglad realism. Rakt igenom.
Sedan hade jag nog personligen önskat mig än mer grisande och frossande i ogenerat utstuderat våld. Jag menar inte att det saknades, bara att mina förväntningar kanske var lite väl högt ställda. Alltså, boken var inte helt utan charm så jag kanske inte ska skriva ner den helt. Språket är rakt och enkelt, och något psykologiserande förekommer inte. Det är befriande och förstärker den råa ton som Manchette eftersträvar. Här behöver inget rättfärdigas.
Men jag har lite svårt att förstå varför den måste klassificeras som deckare, låt vara att den kallas kommunist-deckare. Om deckare är all litteratur det förekommer brott i blir begreppet så vittomfattande att det blir meningslöst. I Fatale förekommer varken polis eller privatdetektiver.
Slutligen bara måste jag citera ur Edenborgs förord för han säger något så bra om deckargenren i sin helhet som jag verkligen skriver under på:
"(Fatale är) något mycket avlägset från de svenska snutslickande samförståndsdeckare som invaderat folkhemmets tomma plats: fyllda av moralism, karriärism, hjärtnupenhet och byråkratism bör dessa inhemska pekoral med en fnysning och en spottloska avfärdas som musli-deckare -ingen av dem saknar en scen där hjälten äter en näringsrik frukost."
Ha ha, WORD!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar