Världens världslighet
av Martin Tistedt
Vertigo Förlag
Martin Tistedts roman Världens Världslighet låter sig inte enkelt beskrivas. Baksidestexten talar om mänsklig lycka i all dess grisighet och sublimitet, om misantropi och livsäckel. Tistedt är en bombastisk språkekvilibrist som excellerar i överdrifterna, i det repetititiva och det medvetet naiva. Han gör stor konst genom sina textkollage av klichéer och överdrifter, och genom att just t.ex. använda patetiken som uttrycksform hamnar denna experimentatör någon annanstans -i en drift med drifterna, i en metahumor. Det hade varit camp om det inte just var så utstuderat.
Tistedt är också en konstruktör av nya ord och språkliga konstruktioner, och som sådan har han ingen like i det svenska språket. Ja, den enda som är jämförbar är Stefan Hammarén, men de är ändå väldigt olika till sina stilar. Där Hammarén ofta är svårläst och intelligent i sin svåråtkomlighet, en mystiker, är Tistedt förvånansvärt lättläst. Men i det enkla ligger för den skull ingen dumhet. Det är fantastiskt vad mycket man kan säga med klichéer, och vad som händer när man staplar dem på detta sätt, och bygger nya ord och meningar genom att sätta ihop dem på oväntade sätt.
Det här är en absurd och vrickad exposé in i människans dumhet, litenhet och världsfrånvänt inbillade storslagenhet. Det är en modevisning, en reklamkavalkad, ett porrfilmsmaraton och en kommentar om vår samtid så god som någon jag har läst.
Det här är en bok jag rekommenderar alla som redan anser världen vara en patetisk kliché, en dokusåpa. Nej, förresten, jag skulle rekommendera denna lika väl till de som anser dokusåpan vara vår tids högsta form av konst. Ibland är parodin svår att skilja från det parodierade.
Jag gillade den.
Jag gillade den.
Lockande.
SvaraRadera