Äkta Skräck: Den nya vågen av extrem film
av Magnus Blomdahl
Det ska sägas direkt att här är det inte fråga om några tillrättalagda Hollywoodproduktioner med hög budget, lyckliga slut och en total FAIL på din avsikt att slå dig ned för en filmkväll för att bli chockad, äcklad, skrämd eller beklämd. Nej, sånt betackar Magnus Blomdahl sig uttryckligen från. Det är inte Scream eller Jag vet vad du gjorde förra sommaren som avhandlas här. Det här är lågbudget, skitigt, cyniskt, sadistiskt, våldspornografiskt och det är långt från det som går upp på biograferna.
Boken består av ett antal intervjuer med de enligt Blomdahl intressantaste och mest extrema filmskaparna av idag, t.ex. Lucifer Valente, Nick Palombo, Adam Rehmeier m.fl. Till texterna fogas beskrivningar ur filmernas handlingar, vilka många gånger är helt vidriga. Väldigt verklighetstrogen men fejkad snuff, orgier i spyor, våldtäkter m.m.
Det är såklart skräckfilm i en väldigt vid definition, och av en väldigt speciell sort. Det mesta som avhandlas kretsar kring tortyr, gore och äckeleffekten. Det moraliskt vedervärdiga. Detta till skillnad från den typen av skräckfilm som mer bygger på stämningar och förväntningar, en okänd lurande fara. Här är det aldrig implicit utan ständigt explicit. Mig skrämmer det mindre, och jag blir oftast just mest äcklad. Men det är poängen i denna typ av skräckfilm.
Det här är såklart väldigt underground. Jag kände bara till ett par av filmerna, och nån enstaka regissör, t.ex. Jörg Buttgereit vars Nekromantik anklagats för att innehålla sexscener med ett verkligt -och väldigt långt gånget- lik, samt den på senare år utkomna The Human Centipede (som Blomdahl framställer som mer underground än vad den kanske verkligen är). I The Human Centipede hålls tre människor fångna vilka blir ihopsydda med varandra mouth-to-ass, därav namnet.
Den kvardröjande känslan i mig efter att ha läst Äkta Skräck är en av fascination. Samtidigt vet jag att jag faktiskt inte skulle vilja se flertalet av dessa filmer. Jag är ett stort skräckfilmsfan men just tortyr roar mig inte särskilt i filmisk form. I litterär form kan man behålla en viss distans som blir svårare då ögat ser bilderna direkt.
Men just som bok fungerade den här utmärkt för mig. Det är alltid intressant att ta reda på vad som försiggår i de allra mest extrema utmarkerna av mänsklig verksamhet.
Boken är utgiven på Vertigo Förlag
