Ikväll var jag på ett skönt underground-sunkigt event som fick mig att minnas gamla goda tider och mina livsandar att börja kippa efter luft igen. Det var en nollbudgetfilm-kväll på hemlig lokal i de skummare kvarteren i Göteborg. Det visades filmer av olika obskyra mästare inom lågbudgetproduktion, varav den främste, Henrik Möller, bidrog med flera alster. Skitigheten, cynismen, råheten i de skakiga handkamerorna och de elaka söndersupna berättarrösterna ramades väl in av den spartanska svartklubbs-mässiga lokal i vilken ett tjugotal suspekta individer satt och insöp alstrerna till billig ljummen svart-öl på burk från baren. Där satt nihilistiska konstnärer och "förstod" filmerna jämte grabbiga testosteron-pojkar som hojtade varje gång ordet fitta nämndes, och jag. Snälla, försök inte placera mig...
Jag slänger här in mästaren Henrik Möllers "Älgen Labans Mamma" som är en film med stor känsla och dessutom litterära referenser från bl.a Mary Shelleys Frankenstein och inte så få stänk av HC Andersen.
Läst "Buddha i Las Vegas"?
SvaraRaderaNej faktiskt inte. men jag som alltid är på lookout efter bra och annorlunda böcker googlade såklart den, och gjorde en anteckning.
SvaraRadera