Recension: Kosmokomik

Kosmokomik

av Italo Calvino

   Calvino är ett märkligt författarskap överhuvudtaget och Kosmokomik är inget undantag. Uppdelad i ett antal tidsåldrar sedan universums födelse som boken är, berättas till synes märkligt vardagliga betraktelser som den om rummets, tidens, stjärnornas och galaxernas tillkomst genom rösterna av sådana konstiga existenser som Qfwfq och G´(d)wⁿ samt Fru Ph(i)Nk₀.

  

   Dessa existenser samtalar om vardagliga problem eller iakttagelser de gör runt dem om framväxten av världen och som läsare kan man inte låta bli att (med Calvinos benägna hjälp) tolka dem som mänskliga. Emellertid skiftar de skepnad och i och med livets uppkomst på jorden antar de formen av blötdjur, fiskar och andra former. Boken tar avstamp i naturvetenskapliga rön så för den som är beläst på området finns några extra pärlor där. Bäst tycker jag Calvino emellertid är när han snuddar vid det metaforiska och i hans små historier kan anas kommentarer om samtiden eller mänskligheten i stort.