Omstrukturering

En smärre liten förändring här på bloggen: Nu ligger alla aparta bokomslag samlade i ett galleri så de kan beskådas tillsammans istället för att man måste leta upp dem vart och ett.

Bildgalleri Shelf i högerkolumnen.

Wood

The Rifleman


Nämenvafan, inte ens i den gyllene eran av oskuldsfullhet var det väl möjligt att av misstag åstadkomma ett sånt omslag?

Fem knäppisar

Malarkey

How to Good-bye Depression -If you constrict anus 100 times everyday. Malarkey? or Effective way?

av Hiroyuki Nishigaki

Whatever makes you happy Hiroyuki! Men kommer vi att kunna läsa? Din bok?

Fem knäppis-poäng

Being Andrew

Rock Musícian -What is it like to be Andrew Fagan?

Bli igenkänd av alla man möter? Åtminstone så länge man håller sig ute i öde-bushen..

Fyra knäppisar.

What´s cooking?

How To Cook Husbands
av Elizabeth Strong Worthington

Det ser ut som om hon försöker lugna och trösta honom. Han har ju helt klart fattat vad som är på gång.

Fem knäppisar.

Recension: The Acid House

The Acid House

av Irvine Welsh

   Irvine Welsh är väl kanske mest bekant för Trainspotting, som nådde viss kultstatus i mitten av 90-talet via filmatiseringen. I The Acid House har han samlat noveller som en hel del av dem faktiskt är rätt stukade. Hans karaktärer är ofta precis som i Trainspotting nerdekade junkies som käftar och gafflar, luras och trixar. Men nånstans mitt i misären finns Welshs mänskliga inkännande berättarröst och man garvar mycket under läsningen. Historierna är ofta fantastiska i den där vaga betydelsen som landar någonstans mellan det vilt fabulerande, magisk realism och gammal hederlig surrealism. I en av novellerna förvandlar Gud en person till en husfluga. I en annan byter en person kropp med ett nyfött spädbarn, och i en helt underbar novell återges en akademisk dispyt mellan två professorer över Kuhns kontra Poppers vetenskapssyn som slutar på ett mindre värdigt sätt. En del av novellerna är också stilistiskt svårtillgängliga, ibland pga den hårt dragna skotska accent som Welsh arbetar med. Ibland -som i huvudnovellen The Acid House- därför att han leker med formen. I just detta stycke beskrivs en LSD-tripp huvudpersonen är på och det formmässigt annorlunda fungerar väldigt väl för att få ta del av karaktärens tankesplittring:

 

   Det måste sägas att samlingen ändå stundtals är något ojämn. När Welsh är som bäst är han genial, men ibland dippar han tyvärr, och det som kunde varit originellt känns tvärtom lite slitet för att man hört det förut. Men en del av meningarna bara älskar jag för att de är så smarta. "I get Ronnie out into a taxi, mildly resentful that we have missed an hours worth of the mis-named happy-hour, which is neither: a bit like the fuckin moral majority."

Welsh är väl värd läsning, och det är också skönt att läsa en novellsamling som omväxling när man har flera läsprojekt igång samtidigt.

Barndomens obesvarade frågor

Why Is Mommy Moaning?

av Stan & Jan Berenstain

Det är knäppt, och det kanske inte alls är som jag tror att det är ...men vad ska man tro?

Fem knäppisar

Fekalier

Dags för lite temaböcker:

How To Shit in the Woods
av Kathleen Meyer

What´s Your Poo Telling You?
av Josh Richman och Anish Sheth, M.D.

Excrement in the Late Middle Ages - Sacred Filth and Chaucer´s Fecopoetics
av Susan Signe Morrison

   De kan alla få tre knäppisar var utom den sista som jag inte alls tycker är knäpp utan verkligen skulle vilja läsa.

Textival 2011

Det är dags för Textival igen, 25-27 mars i Göteborg (Lagerhuset). Frivillig entré till mässan och 100 pix till program. Bland de många lattjo utställarna bl.a. Galago, Glänta, Subaltern och Vertigo. Samt många fler.
Länk till programmet här.

Radioaktiv mat

The New Radiation Recipe Book

Myndigheterna lugnar oss med att det faktiskt finns riktigt bra recept och många rätter man kan tillaga även på radioaktiva råvaror?

Fem knäppisar

Epidemiologi

How The Devil Spread AIDS to Woods Valley
av Frank Aymer

Resten av världen hjälpte påven till med rätt bra, men just i Woods Valley var det tydligen Djävulen som var ansvarig.

Fyra knäppon.

Historierevisionism?

Hitler: Neither Vegetarian Nor Animal Lover
av Rynn Berry

Va!? Min bild av Hitler har verkligen fått sig en allvarlig törn! Mannen behöver en bra PR-byrå för att bättra på sitt rykte efter det här.

Fem knäppisar.

Falstaff Fakir

ur Envar sin egen Professor, kap.6 Historia 

av Falstaff Fakir 1896

(...)

   Historian handlar om krig och kungar. Ju flera krig en kung har fört, desto fler sidor i historian kan han betrakta som sin egendom. I brist på kungar vilja vi tala om kejsare, näml. Ahasverus, Nero och Karl den tjocke. Detta kallas i obrukbara läroböcker trekejsarlaget (= 3 slags kejsare).

   Efter sitt ämne indelas historien i bibelsk, svensk och allmän historia. Den sista sorten är överflödig för dig att känna, kunskapstörstande läsare. Kan du de båda första, vet du mer än förut.

   Dessutom bör du känna tre personer vars namn du måste ha reda på, om du själv någon gång vill bli historieskrivare. De äro Napolium, Klumbumbus och Dundrapart. Den förstnämnde tänkte lägga hela Europa under sin spira och blev därför kanoniserad under namnet Sankt Helena, den andre upptäckte det land, till vilket du förr eller senare får emigrera, och den tredje är även ett omtyckt förströelsespel, varpå du kan vinna mycket pengar, om du har tur eller många äss i rockärmen.

   Nog historia.

Min kommentar: Detta är rättså fuck-off för att vara 1800-tal.

Piracy

Well Blow Me Down! A Guy´s Guide to Talking Like a Pirate

av John "Ol´ Chumbucket" Baur och Mark "Cap´n Slappy" Summers

Men vem ska du prata med?? Du får nog skaffa en papegoja när du ändå är igång.

Fyra knäppisar.

Sov

Now I Lay Me Down To Sleep
av Ludwig Bemelmans

Sov för bövelen, gubbe!

Fyra knäppisar

Bäver

Bäver
av Lars Wilsson

Det är så barnsligt av Wilsson. Men jag gillar det.

Två knäppisar

Recension: Sabotage in the American Workplace

Sabotage in the American Workplace -anecdotes of dissatisfaction, mischief and revenge

av Martin Sprouse (red.)

Pressure Drop Press & AK Press

   Det är en antologi det här. Fylld med underbara små historier från arbetslivets mest tillfredsställande sidor. Den kom 1992, i en gyllene period av udda och obskyra, ofta subversiva publikationer. Förlag som RE/Search, Feral House, Loompanics m.fl. pumpade ut en massa skumma böcker. Sabotage in the American Workplace är out-of-print, men kan gå att få tag på begagnad.

   Berättelserna är korta, skrivna i första-person, och ofta riktigt njutbara på ett rent litterärt plan. Men de är helt igenom dokumentära. Martin Sprouse har samlat det amerikanska folkets bubblande missnöje med översittar-chefer, usla arbetsvillkor, dåliga löner och det allmänna människoförakt som genomsyrar många arbetsplatser, och låtit arbetare från olika platser själva komma till tals. Här finns ilskna ludditer, skojfriska rackare, disgruntled employers, allvarligt störda misantroper och rättfärdigt ilskna argbiggor. Det gemensamma temat är, som ni kanske gissat, payback och sabotage.

   Här berättar stålarbetaren som efter löpande-bandet principen skulle skära till rör av en viss exakt längd hur han kortade dem med bara ett par millimeter för att han var förbannad på företaget. Rören blev obrukbara, men misstaget så litet att det inte var synligt för blotta ögat, och möjligt att tolka som "human error" snarare än medvetet sabotage. Här berättar andra om fiffiga, halsbrytande, roliga eller elaka sabotage mot arbetsgivare och företag som (oftast) förtjänat det. Trots att det i boken skulle funnits gott om skäl att politisera handlingarna är berättelserna sällan uttryckligen politiska. Kanske är det typiskt amerikanskt. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det. Faktum är att det är ganska befriande att det inte moraliseras och skrivs på näsan så jävla mycket. Och man fattar ju ändå. För visst är det politiskt såklart. Det är inget annat än ren och skär anarkism.

   Jag gillar det. Men inte rakt igenom. Mer problematiskt blir det ju om man jobbar på ett ställe som gör gott för människor, som vård, skola, bibliotek t.ex. Några av historierna i Sabotage kan jag inte riktigt sympatisera med. Jag tycker det är synd att inte min egen favorithistoria från verkliga livet är med i boken -så jag drar den här istället (och den är dessutom symptomatisk för den typ av berättelser boken faktiskt innehåller, i allafall när den är som bäst):

   När jag började knega på bandet på Volvo -88, så gick det en historia om en gubbe som fått sparken. Han hade gjort nåt helt otroligt (och tyvärr åkt dit). Han måste verkligen ha varit skitsur för att ha tänkt ut och genomfört detta. Under lunchrasten stod bandet alltid stilla en halvtimme. Istället för att gå och käka hade han lagt sig ned och svetsat fast kedjan som drev löpande bandet. När banan efter rasten skulle starta ...ingenting. Hela jäkla bandet stod still såklart. Det tog kanske ett par minuter innan felet lokaliserades, och säkerligen tjugo-trettio minuter innan det åtgärdades och banan rullade igen. Volvo spottade ut en 200.000-kronors bil var femte minut så en halvtimmes stopp var gott och väl en miljonförlust. Ibland tänker jag på honom.

  

   Hursomhelst, får ni syn på Sabotage in the American Workplace nånstans -så tveka inte. Införskaffa. Det är en underhållande och inspirerande läsning.

Citat #7

In a decaying society, art, if it is truthful, must also reflect decay.
-Ernst Fischer

Om att bli kött

   Tvi Kaftan vad det Wäbblar i biddevinden. Nöff nöff. Grisen patrullerar rännstenen. Bökar med sin stickkontakt. Frrzzzt! Aj.

   Perkele Mengele minut och mammut. Utan elchock inget samhälle.

   Svinfarmare.

   Riskpolischef.

   Deklamerar lagtexter som den skönaste poesi och stoppar in kuken i JKs öppna mun som äntligen hittat sitt Syfte. Förvirrade lilla Sugmun.

   Grisen hittar inga fler utrotningshotade djur nu, de finns bara på film. Alla är Domesticerade och måste bli Mat i fabriken. Alla som inte Idrottar bör sövas ned först.

   Till Ucklandet hör befästa regioner som Barnens Brevlåda.

   Där kan de fråga frågor som varför alla måste vara med? Varför det inte får finnas Troll och varför man inte får vara ett?

   Ännu har de inte fått känna på Grisen. Men Svinfarmaren och han står beredda bakom Framtidens husknut. I biddevinden känner man redan stanken av dem.

(ur en av svensk förlagsvärld unisont refuserad anti-diktsamling)

Nakenhet i omlopp

Nude In Orbit
av Gene Cross

   Snacka om objekt. Hon har en egen omloppsbana, och troligen ett eget gravitationsfält. Så nära, men ändå så oåtkomlig. För, vad ska Gene göra med henne om han nu lyckas docka? Och framförallt, hur tusan ska han docka?

Tre rymd-knäppisar.

Busringning

Phone Calls From the Dead -the results from a two-year investigation into an incredible phenomenon
av D. Scott Rogo och Raymond Bayless

"Sluta ring hit, det är meningen att du ska vara död."

"Uooohouhou.. jag är ju död."

"Var ringer du ifrån förresten Charlie? Vet du att jag har skaffat

en sån där nummerpresentatör?"

"Uooohouhou, jag är döööd... vad sa du förresten, att du har skaffat

förnåt?"

"En nummerpresentatör."

"-klick-"

Fyra knäppisar

Litteraturhistoriskt: Cut-up

   Den litterära cut-up-tekniken är en experimentell textframställning varvid en text styckas upp i bitar och omarrangeras för att skapa en helt ny text. Resultatet blir ett icke-linjärt alternativ till den mer traditionella linjära läsupplevelsen.

   Tekniken associeras väl främst idag med beat-författaren William S. Burroughs, som populariserade den via experimentella romaner som Naked Lunch och Nova-trilogin. Emellertid var Burroughs inte först med tekniken. Han blev själv introducerad till den av konstnären Brion Gysin. Gysin och Burroughs skapade en intressant teoretisk överbyggnad kring förfaringssättet där man talade om att avkoda det ursprungliga materialets implicita innebörder. Burroughs lär ha sagt: "When you cut into the present the future leaks out".

   Den engelska wikipedia-artikeln på Cut-up technique listar några intressanta historiska föregångare. Burroughs själv lär ha gett cred till T.S. Elliots dikt The Waste Land från 1922 och John dos Passos USA-trilogi från 1938 som inspirationskällor. Och redan dadaisten Tristan Tzara ska ha använt sig av en form av cut-up teknik i det han på 20-talet spontant skapade poesi genom att slumpmässigt dra upp lösryckta, utklippta ord ur en hatt.

   Jag har emellertid i mina efterforskningar stött på en ännu tidigare möjlig inspirationskälla som inte Wiki verkar bekant med. Även om den inte är ett exempel på ett faktiskt användande av själva cut-up tekniken tycks den mer eller mindre vara en klockren instruktionsmanual för densamma. Det rör sig om en text av författaren Lewis Carroll (1832-1898). I dikten Poeta Fit, Non Nascitur ur samlingen Rhyme? and Reason?, först publicerad 1883 förekommer följande rader:

 

"For first you write a sentence,

And then you chop it small

Then mix the bits and sort them out

Just as they chance to fall

The order of the phrases makes

No difference at all."

  

   Osäkert såklart huruvida Carroll med dessa rader inspirerat Tzara, Elliot eller Gysin, men Carroll var ju en berömdhet och föregångare inom det experimentella skrivandet vilken säkert lästes av dessa, så jag håller det inte för alldeles otroligt.

   Cut-up tekniken har sedermera använts av bl.a. John Cage, Julio Cortazar och Jeff Noon, och inom musiken lär såväl David Bowie, Genesis P. Orridge och Kurt Cobain ha tillämpat den vid låtskrivande.

   På nätet finns faktiskt en programvara som heter Cut ´n´ Mix vilken kan laddas ned. Programmet kan efter dina önskemål omarrangera vilken text du än ger det, och det finns en free-trial här

Länk: http://rpo.utoronto.ca/poem/440.html (Lewis Carrolls dikt i sin helhet)

Länk: http://en.wikipedia.org/wiki/Cut-up

Citat #6

Nothing, of course, begins at the time you think it did.
Lillian Hellmann "An Unfinished Woman"

Boy Toy

Boy Toy In 10 Steps
av Andres Fragoso Jr.

Ja. Eller så kan man gå klart skolan.

Fem knäppisar

Presentation: Public Eye

Public Eye :an Investigation into the Disappearance of the World

av Brian Fawcett

   Detta är en experimentell roman av kanadensaren Brian Fawcett som jag gärna skulle vilja lägga vantarna på. Emellertid verkar den vara slutsåld hos såväl förlag som handlare. Bokens primära berättelse åtföljs av en subtext vilken löper längs den nedre tredjedelen av varje sida och innehåller parallella kommentarer till den fiktiva handlingen ovan. Handlingen ska vara centrerad till försvinnandet av allting mänskligt i världen (och jag kommer att tänka på Paolo Virilios Försvinnandets Estetik), och ska fokusera på individens försvinnande vilket kan tyckas paradoxalt i en värld som så argsint framhärdar i påstådd individualism.  

   Undersökningen går via studier av så olika fenomen som media, nätverk, New Age-rörelsen, postmodernismen och dekonstruktivisterna. Det är alltså samtidigt både en skönlitterär text och en faktatext. Om jag nån gång lyckas få tag på ett exemplar så lovar jag att recensera den för den verkar spännande.

Språkförbistring

An Irishman´s Difficulties With The Dutch Language
av Cuey-Na-Gael

   Jag vet inte om det är för att han är irländare eller om det beror på vad han nu röker i pipan där, men hon tycks ju inte fatta ett ord av vad han säger. Att vara irländsk räcker nog ganska långt i det här fallet. Boken hade också kunnat heta An Irishman´s Difficulties With Language.

Fyra knäppisar

Vakta skatt

Protecting Your Collectible Treasures
av Judith Katz-Schwartz

Hemligheten är att trycka värdesakerna hårt mot bröstet och hoppas ingen tar dom.

Tre knäppisar.

Recension: Lars Hård

Lars Hård

av Jan Fridegård

   Lård Hård-trilogin från 1936 (Jag, Lars Hård / Barmhärtighet / Tack för himlastegen) hör ju inte bara till proletärlitteraturens klassiker, utan idag till svensk kanon överhuvudtaget. Här skildras ett Sverige som inte varit försvunnet så där förbannat länge, och som på vissa sätt är på väg tillbaka. Ett Sverige där folk visste att hålla sig på mattan, buga för överheten och inte käfta emot för att få behålla jobbet. Ett Sverige där de fattiga ansågs som lata, oärliga och närmast genetiskt defekta.

   Det var också ett samhälle där kulturen skulle vara "fiiin" och följaktligen utsattes Lars Hård för en kritikerstorm som knappast varken förr eller senare excellerat i sådan moralisk upprördhet. Recensenterna kallade den för "det tarvligaste som förekommit", "brutal realism med dragning åt det kriminella" och "det vidrigaste som under de senaste åren sett dagen i vårt land".

   Allt detta låter ju så lovande att man när man läser boken med moderna ögon riskerar att närmast bli lite besviken över hur ofarlig den känns. Det krävs verkligen ett historiskt sinnelag för att leva sig in i en tid när en svordom i en roman var upprörande, och en huvudperson som Lars Hård ett oerhört brott mot en överenskommen etikett.

Lars Hård själv är en statargrabb som fått sparken från fabriken för "oppkäftighet" och som springer efter tjejer. Det går an så länge det är fabrikstöser, men när han har en affär med en överklass-tjej tar det hus i helvete. Lars vägrar ta på sig faderskapet han så småningom blir konfronterad med. Här känns romanen särskilt problematisk ur en nutida synvinkel för klass-perspektivet och kvinno-perspektivet krockar verkligen, och det finns hos Fridegård inte mycket till förståelse för det sistnämnda. Annat är väl inte att vänta, eftersom feminismen -i den mån den alls var närvarande- på den tiden alltid var underordnad klassperspektivet. Hade varit intressant om Fridegård levat idag och lyckats integrera dessa båda perspektiv.

   Hursomhelst, vi får följa den arge unge bråkstaken Lars Hård (gillar verkligen hans namn förresten) via arbetsläger och fängelse där han ständigt står i opposition och som trots förtrycket och den nedlåtande behandling han utsätts för överallt ändå har sin integritet. I slutet är han, trots allt han varit med om inte knäckt.

   En svensk klassiker.

Bestialiskt

Bestiality in Men and Women (illustrated) -Sex relations between animals and humans
av David Cauldwell, M.D.

Det oroar mig lite att den är illustrerad den här...

Fyra knäppisar


och så...

Before there were trucks and tractors... They Did it With Horses!
A scrapbook of photos from the Philip Weber Collection

Det här är ju nästan ännu värre. Det är foton istället för illustrationer. Man kan dessutom ifrågasätta frivilligheten i relationen då hästarna är fastspända.

Tre knäppisar.

Punk-matematik

Punk Mathematics
av Tom Henderson


New Age-matte: 1+1=1   Läraren: Jaha, hur tänkte du nu? Elev: Jo, allt är liksom ett enda stort och enat öh va liksom..
Punk-matte: 1+1=m#7^w   Läraren: Jaha, hur tänkte du nu? Elev: Håll käften!


Tre knäppisar (eller inte knäppt alls..)

Fanzines: Träsket Glöder

   De flesta vet väl idag vad fanzines är. Små, helst avsiktligt amatörmässigt utförda publikationer i liten upplaga för någon subkulturell yttring. Ordet kommer ju av att det är fans, anhängare själva, som skapat tidskriften. D.I.Y.

   Själv gjorde jag en gång i tiden ett punkfanzine som hette Träsket Glöder. Det kom ut i endast ett par nummer mellan åren 1989 och 1991. Upplagan låg på ett par hundra exemplar per nummer, som mest 500 har jag för mig. Den såldes på spelningar, festivaler, skivbutiker, ockuperade hus och via återförsäljare i punkscenen runtom i andra delar av landet. För mig var punksvängen relativt ny och väldigt spännande. Jag var influerad av tidigare och andra samtida zines, undergroundklassiker som Banan, Profitblaskan, Mina Ögon! Mina Ögon!, Bubbelbad, Skottkärrans Ande, Skrutt, Crash-Mag, Lever Korv? och även såna som kom efter att jag börjat, som Filth-Noize och Sika Apärä. Jag har säkert glömt några. Här är några omslag från min blaska. Hoppas bildkvallen duger.

       

         

  

   Man skrev om sånt som hände, spelningar man var på, band man intervjuat, anarkism och aktivism, krogar man blev utslängd från. Man recenserade skivor man gillade eller skrev om hur jobbig snuten var eller hur man enklast snattade. Reportagen handlade om hur man fick frisedel (vilket fortfarande inte var lätt i slutet på 80-talet), sabotage mot Shell, husockupationer, eller bara snack om droger eller pubertala skämt. När jag bläddrar i mina gamla nummer rodnar jag lite över hur naiv man var, och dessutom ofta politiskt inkorrekt -för att inte säga rent ut sexistisk- punkscenen var innan 90-talets början. Ibland passade jag på att pula in serier jag ritat eller noveller jag skrivit och märkte till min stora förvåning att dessa fick en publik. Det var häftigt. (ur innehåll:)

                

   Och så bytte man fanzines med andra fanzine-makare runt om i landet. Man tog tio ex. och gav bort tio ex. och sen sålde man vips massa andra fanzines också. På så sätt fick man hjälp att sprida sin egen tidning, och hjälpte nån annan sprida sin. Samlade på andras gjorde man också då man alltid lade undan ett exemplar för sig själv. Jag hade som mest hundratals andra fanzines hemma, men olika katastrofer och flyttar och ett allmänt röjarliv hade decimerat allt till kanske sextio eller sjuttio stycken när för tio år sen ett punk jag halvt om halvt kände fick låna sista lådan på löfte att komma tillbaks med dom. Han flyttade visst från stan och med honom tidningarna. Har ingen aning om vart, och minns inte längre vad han hette ens. Att jag idag har kvar egna exemplar av Träsket Glöder berodde på att jag var så försiktig att jag länge hade dubbletter. Nu är dessa enstaka exemplar allt jag har kvar. Dom är ej till utlån såklart.

   Runt om i landet finns massa såna här skatter. Gamla zines som Banan eller Crash-Mag. Dom är nog inte lätta att få tag i längre, men ibland poppar dom upp på Tradera, slitna och nerspydda. Jag vet faktiskt inte i vilken utsträckning det fortfarande görs nya zines, men jag misstänker att datarevolutionen och internet har förändrat publiceringsvillkoren även -eller kanske särskilt, här. Själv tycker jag det ligger nåt charmigt i det där gamla, det maskinskrivna, nedklottrade, spritpenne-layoutade huller-om-buller-estetiska.

   För några år sen kom en bok om svenska fanzines ut som heter Fanzinerad, av Fredrik Kullman och Sabina Ostermark. Där kan man läsa om många -men absolut inte alla- gamla zines. Tyngdpunkten ligger på 90-talet och många gamla 80-talszines saknas således.

   Många andra gamla zines finns till nedladdning från Sörlings (upphovsmannen till Profitblaskan) blogg Turist i tillvaron

Tredje ögat

Third Eye
av Lobsang Rampa

   Det är vår gamle vän Lobsang igen. Men.. Lobsang!? Du har ett öga mitt i pannan, och det ser jätte-realistiskt ut!!!

Tre knäppisar

Datingtips

How To Date a White Woman -a Practical Guide for Asian Men
av Adam Quan

   Fan också, hon har redan blommor i handen. Fort, göm buketten bakom ryggen. Helvete, vad vit hon är förresten...

Fyra knäppisar

Recension: Kosmokomik

Kosmokomik

av Italo Calvino

   Calvino är ett märkligt författarskap överhuvudtaget och Kosmokomik är inget undantag. Uppdelad i ett antal tidsåldrar sedan universums födelse som boken är, berättas till synes märkligt vardagliga betraktelser som den om rummets, tidens, stjärnornas och galaxernas tillkomst genom rösterna av sådana konstiga existenser som Qfwfq och G´(d)wⁿ samt Fru Ph(i)Nk₀.

  

   Dessa existenser samtalar om vardagliga problem eller iakttagelser de gör runt dem om framväxten av världen och som läsare kan man inte låta bli att (med Calvinos benägna hjälp) tolka dem som mänskliga. Emellertid skiftar de skepnad och i och med livets uppkomst på jorden antar de formen av blötdjur, fiskar och andra former. Boken tar avstamp i naturvetenskapliga rön så för den som är beläst på området finns några extra pärlor där. Bäst tycker jag Calvino emellertid är när han snuddar vid det metaforiska och i hans små historier kan anas kommentarer om samtiden eller mänskligheten i stort.



Let´s talk

Let´s Talk About When You Have To Have Your Appendix Out

av Melanie Ann Apel

-Älskling, du vet den där mardrömmen du hade om en man iförd mask med en kniv som skulle skära upp magen på dig. Det är tyvärr sant...

Fyra knäppisar

Vi har en plan

Planering på djupet -fysisk planering av havet
Betänkande av Havsplaneringsutredningen
SOU 2010:91

   Nä, nu jävlar! Vad fasen planerar dom i havet? Låt haven vara för tusan! Har det helt slagit slint i huvudet på statens utredare här? De röda områdena, ska de vara tätbebyggelse? Man blir minst sagt konfys av detta omslag...

Två knäppisar (eller fem?)

Yo! Biblioteks-rap!

The Dewey Decimal Rap
av Melvil Dewey

   Nu när svenska bibliotek inom snar framtid ska överge SAB-systemet och gå över till Dewey kan vi ju passa på att lära oss att rappa denna raptext så vi hittar i hyllorna. Hi, my name is Melvil Dewey, nice to meet ya -how you doin?

Scouter

Scouts in Bondage
av Jeffrey Proul

Ja, dom där BDSM-scouterna är ena jäklar på att slå knopar har jag hört.

Tre knäppisar

Problempastorn

   Jag visste redan tidigt att jag var en Guds utvalde på jorden. När jag var inte mer än fem år gammal talade Jesus till mig på min sängkant. Han talade om för mig att jag skulle sprida hans ord, och att det skulle bli svårt och kännas förvirrande men att det var viktigt att jag litade på honom. Jesus sade mig att det finns många som inte vill höra, och att jag skulle komma att möta mycket förakt. Det var också viktigt att jag inte berättade för någon om att han kommit direkt till mig, ty människorna de tro inte på mirakler längre. Jesus kom därefter många gånger till min sängkant och talade om himmelen och härligheten, men också den eviga skärselden. Han talade om Köttet och om synden, och om Kvinnans inneboende ondska. Han sade mig att jag en dag skulle gå ut och predika i världen. Att jag en dag skulle sprida hans ord. Men att den dagen inte var kommen än.

   När jag var sju år kände jag att det var dags. Det var i skolan. Vi hade en kvinnlig lärare som var vulgär. Det förstod redan mitt unga barnasinne, inspirerat som det var av gudomlig visdom. När hon vid ett tillfälle inför klassen yppat en tarvlig historia om sig själv och sin mans samliv som hon borde ha besparat oss sade jag:
   "Tig kvinna. Dina ord är inte Gud behagliga."
   Hon tittade på mig med vad som först verkade vara förvåning men sakta steg till förvirring, med stänk av skräck och fruktan. Det var Gud som fyllde mig med kraft. Genom klassrummets fönster bröt plötsligt ett övernaturligt solsken genom molnen och belös just mig så att jag framstod i ett skimmer som måste ha fått hela klassen att häpna.
   Efter det fick jag tala med skolans rektor. Denne var, förstod jag snart, utsedd av Satan. Jag fick retirera. Men jag svor på att det var tillfälligt. Mina föräldrar, som jag idag upplever som goda kristna, utgjorde också vid tillfället en besvikelse då de inte stöttade mig i saken utan bad mig låta den bero.
   Nu vet jag vad den förnuftige läsaren tänker. De var ju trots allt mina föräldrar, och som barn är man ju direkt underställd dem att älska och lyda. Det är sant, och gäller varje barn i Guds hage. Utom mig, för som jag nämnt hade Jesus talat till mig, och upphöjt mig på ett sätt som gjorde att jag redan visste att jag stod över mina egna föräldrar. Som sagt, detta skulle vara en svår synd i varje annat fall än mitt eget. Men som bevis för mitt påstående kan jag bara anföra de många mirakler jag under mitt liv utfört, med början redan i tidig ålder. Som mitt vittne anför jag även Jesus själv vars ord varje from läsare med förmånen att känna, faktiskt själv kan konsultera vid tvivel.

   Efter detta började jag predika för andra barn. De i min klass tycktes rädda för mig. De tog varje tillfälle i akt att håna mig och då de inte ville lyssna ökade till en början intensiteten i mitt tal, och mina fördömanden över dem till dess att jag förstod att de var förlorade. Då vände jag mig till de yngre barnen, de ännu opåverkade av världens synd. Speciellt en förskoleklass brukade hålla sina raster vid sidan av vår skolgård och där började jag öva mig i konsten att skaffa en församling. Dessa barn var mycket mer mottagliga, och det var här jag började min bana som herde och profet.

(...)

   Jag hade allt. En kyrka, en församling som vände sig till mig för råd och stöd. Jag var andrenamn på KD:s lista i kommunen. Jag hade en, åtminstone trodde jag till en början, kärleksfull och förstående fru. Jag hade ett hus på trehundra kvadrat, två bilar och en fritidsbåt. En son och en dotter. Jag hade allas respekt. Jag var någon man lyssnade till. Inte skrattade åt.
   Jag gjorde Guds arbete på jorden, men Satan hade en list med vilken allt skulle tas ifrån mig. Min församling skulle den mörka ängelen vända huvudet på, min kyrka skulle komma att brinna och mitt hus, mina bilar och min båt bli tagna av fogden. Mina barn skulle bli hjärntvättade av dataspel med ogudliga och avskyvärda troll och alver och hamna på gatan med injektionsnålar i armvecken. Och min fru.. ja min fru. Det var med henne, den skökan, som allt började. Bettina.

   Efter avlelsen av våra två barn, Petrus och Kristina, ville min fru använda preventivmedel. Jag blev förvånad och vi hade vad modernister kallar en relationskris. Sånt trams. Det existerar ju självfallet inget sådant. Kvinnan är ju av Gud ställd under mannen och har att lyda honom i allt, och en sån sak att tvista och gnälla om! Gud är tydlig på den punkten. Onan straffades för det sätt på vilken han slösade med livets droppar. Preventivmedel är ett brott mot Gud, på samma sätt som självbefläckelse.

   Hon gav med sig. Men efter två år utan någon nytillkomst anade jag att hon kanske spelade falskeligen. Och mycket riktigt. Jag hittade hennes piller efter att Jesus talat om för mig var hon gömde dem. Jag tuktade upp henne, och tillsammans bad vi för hennes syndfulla själ. Jag trodde allt skulle bli bra. Men hon började dra sig undan. Fick ständiga infektioner och inflammationer i de nedre delarna. Sa att hon inte kunde uppfylla sina äktenskapliga plikter. Så hon gick till en "doktor" som undersökte hennes smutsiga hål. Jag blev såklart rasande och misstänkte att hennes problem därnere var en konsekvens av hennes horeri. Det skulle aldrig bli bättre.

(ur Problempastorn, en outgiven roman)