Recension: Ögats historia

Ögats historia av Georges Bataille
Vertigo Förlag

   Ögats historia (Histoire de lóeil) är en fantastiskt bizarr bok på sätt som inte känns helt mentalt stabila. Bataille, som publicerade den under pseudonymen Lord Auch, ville senare aldrig kännas vid att den var hans. Vertigos utgivare av den senaste svenska upplagan, Carl-Michael Edenborg, skriver också i sitt förord: "Helt klart var Georges Bataille vansinnig när han skrev den."

   Ögats historia (1928) är en erotisk resa som den unge manlige huvudpersonen embarkerar på tillsammans med den jämnåriga flickan Simone. Tillsammans utforskar och utövar de diverse parafilier och sadomasochistiska böjelser. Så långt allt gott. Här skiljer sig inte boken nämnvärt från annan pornografi. Till att börja med i allafall. De drar in andra i sina lekar, som inkluderar tvång, våldtäkt och slutligen mord. Men det är inte heller ens i detta, ändå relativt extrema, som Bataille framstår som galen. Det är istället i den klart irrationella tankevärld och därvid påhängande symbolism som författaren upplevs som extremt säregen.


   Två huvudteman spökar genom berättelsen, och författarens besatthet vid dessa kan inte bara avskrivas som hans huvudkaraktärers. Det första, och ständigt återkommande, är den centrala betydelse han tillskriver Ögat. Ögon nämns ofta i texten, kulminerande med ögat (utslitet ur dess håla) förekommande i sexuell lek. Som Roland Barthes påpekat återkommer också Ögat i ytterligare en nivå av symbolism genom förekomsten av andra ovala eller runda objekt såsom ägg och tjurtestiklar. Det andra temat är fascinationen vid vätskor, såsom tårar, äggula, urin, blod och sperma.

   Många tolkningar har gjorts av Batailles udda mästerverk och dess möjliga betydelser. Det går t.ex. inte att låta bli att se Ögat som Seendet, som den civiliserade förtryckande blick vilken drar skammen över den hedonistiskt dionysiska människan och de böjelser vi härmed tvingas undertrycka. Det Ögat måste krossas och förstöras enligt denna tolkning av Bataille.

   Men säkert finns där andra djup, och kanske är vissa av dessa inte möjliga att fullt förstå utan en hjärna eller tankevärld disponerad som Batailles? Det är som sagt inte helt säkert att han hade alla bollkallar hemma när han skrev boken. Paralleller finns såklart till deSade, både i den sexuella sadismen och den moraliska värdenihilismen, men där deSade framstår som en rationalist ligger något obändigt irrationellt över Bataille.

   Bataille blev i sin samtid både ignorerad och föraktad men hans betydelse, inte som pornograf -utan filosof, har ändå influerat postmoderna tänkare som Michel Foucault och Jacques Derrida. Så det är trots allt en intellektuellt intressant irrationalitet.

Ögats historia är en kort roman, på under 100 sidor. Man läser ut den på en kväll. Bataille skrev ut utkast till en fortsättning, som emellertid aldrig blev av. Det korta utkastet finns med i Vertigos svenska utgåva 2006.