Textkultivering

   Ett system för textkultivering bör upprättas i avsikt att frammana de potentiella innebörder som finns låsta i prosa, poesi, journalistik eller anslag. Respekten för den av författaren fastställda slutversionen av varje text har länge varit ett hinder för textens egna dolda och inneboende varianter att komma till uttryck. Enligt beräkningar är den oförlösta mängd text som ligger inneboende i världens existerande textmassor någonstans i förhållandet 10¹²⁰ mot 1.

Ett förslag till system.

Mening 1. Denna rad bör i stor utsträckning lämnas i sitt ursprungliga skick. Emellertid bör här alldeles innan meningens sista ord ett spänningsladdat verb införas, t.ex. lurade, smyger, köpslår.

Mening 2. Här bör oreda skapas genom att meningens första och sista ord byts mot varandra. Dessutom bör alla ord som har motsatser i språket bytas mot dessa, t.ex. ljus mot mörker, varm mot kall, etc. Om det inte är ett substantiv bör det tredje ordets första bokstav om det är en vokal bytas mot nästa vokal i alfabetet, om det är en konsonant mot nästa konsonant. Dessutom bör minst ett könsuttryck förekomma någonstans i mitten, alltså ej nära vare sig meningens början eller slut. Som om detta inte räcker bör alla substantiv förvanskas lätt enligt Jakobsson-metoden, det vill säga att en eller max två bokstäver byts ut eller läggs till samt att man skriver ordet med stor begynnelsebokstav.

Mening 3. Denna rad måste skrivas om till ett emfatiskt påstående med utropstecken, gärna flera. Man bör också försöka använda ett possessivt pronomen i första person singular, alltså "min" eller "mitt", följt av ett valfritt ord ur Semenjevs Stora Nonsens-ordbok i tolv band.

Mening 4. Denna mening bör börja med adversativet "Men". Sedan får meningens tredje ord bytas mot ett aggressionsladdat verb, t.ex. slåss, skär, våldtar. Meningens fjärde ord ska bytas mot en för textkultiveraren älskad persons namn. Efter meningens sista ord skall fogas ett adverb, först antingen "i" eller "på" och sedan ett ortsnamn, helst vardagligt och inte alltför exotiskt.

Mening 5. Prepositionen "genom" bör sättas in omedelbart efter meningens första ord vilket vi behåller. Därefter bör alla verb bytas mot adjektiv. Dessa adjektiv ska alla ha en negativ klang, t.ex. dyr, naiv, slö, dum. De adjektiv som redan finns bör bytas mot abstrakta substantiv som mil, vinter, sömn, ålder etc.

Mening 6. Ett superlativus ombildar det första ordet som så kan böjas genom tillägget "-ast". Alla andra ord omkodas genom att varje bokstav förflyttas alfabetiskt framåt efter principen

7 3 4 3 i ett rullande schema, ett s.k. Ceasar-skiffer.

Mening 7. Den första halvan av meningen omkodas enligt ovanstående princip, för att därefter tillsammans med resten av texten flyttas fram igen, den här gången efter principen 2 6 2 5. Meningen avslutas med en interjektion i utropsform som ack, ve, fy, hej, jaså.

Gällande hela texten.

Hänsyftningar till personer, individer eller grupper bör ersättas med rasistiska benämningar såsom blatte, negrerna, svenne eller gulingen.

Genomgående kan sägas att imperfekt, presens och futurum bör kastas om efter följande schema: Imperfekt blir alltid presens. Presens blir imperfekt i hälften av fallen, och i en fjärdedel futurum och i resterande fjärdedel av fallen fortsatt presens. Futurum kan bli vilket som helst av de andra, men också falla bort helt och ersättas av ett läppljud som t.ex. Bbbb eller Pppp. Tempusändringarna måste genomföras innan en omkodning av textens bokstäver sker.

(utdrag ur en av svensk förlagsvärld unisont refuserad anti-diktsamling)