Recension: Resor i Skriptoriet

Resor i Skriptoriet av Paul Auster

   En bok av en etablerad storsäljande författare som Auster recenserad här på FABUC-bloggen? Tja, boken är rätt weird faktiskt. Det skummaste mannen skrivit, iallafall sett till det av hans produktion jag tagit del av. Jag gillar hans andra grejer också, men den här boken hade inte sålt som den gjort under ett okänt författarnamn. En sak till. Den är inte ny, men litteratur har för mig aldrig handlat om färskhets-hysteri.

   Boken handlar om en mr Blank vilket vi inser är ett ganska träffande namn när vi stiftar hans bekantskap. Mr Blank lider av minnesförlust, orsakad av vad är oklart, men det kan vara hög ålder då han är uppenbart gammal och skröplig. Han framlever sina dagar i ett litet rum där olika -för honom okända- människor kommer och hälsar på honom eller vårdar honom. En del av dem tycks vara människor från hans förflutna, men han kan inte veta säkert. Han vet inte vad som finns utanför rummet, han vet inte ens vem han egentligen är. Men små ledtrådar i form av en journal får honom att ägna sina dagar åt att spekulera och ställa upp hypoteser. Ingenting leder dock egentligen någonsin någon vart i denna korta absurda roman. Läsaren står lika frågande som mr Blank själv.

   Kontentan är en märklig läsupplevelse. Frågorna: Vad handlar allt om? Vem är jag? blir som en förlängning av frågan om existensens mening. På det sättet är det här just en högst existensiell roman, och en skön motvikt till alla de där författarna av snuttefilts-litteratur som prompt måste knyta ihop säcken, identifiera skurken, komma med svar, säga nåt smart. Auster säger faktiskt här nåt jävligt smart, men mera genom att undvika att ge oss några svar. Läsvärt.